Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hvad himmelen är (Hebr. 4, 11)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAD HIMMELEN ÄR.
55
till, skall välsigna, frälsa, vårda sig om de själar
som han skapat. Vi äro fast förvissade om, att
han icke ämnat oss blott »att födas gråtande,
lefva klagande och dö besvikna» och så upphöra
att vara till, utan att han har ett hem åt oss
i andra verldar. Det är sjelfva detta faktum
vi tro; detaljerna äro oss icke uppenbarade.
Och häraf har hvarje folk bildat sig sitt ideal
af himmelen.
Greken hade sina Elyseiska fält, der Eidola
— de dödes skuggbilder — rörde sig i
skuggornas verld, och sina lycksalighetens öar, der
heroerna efter döden njöto ett sorglöst lif, der
Akilles och Tydides afsnörde hjelmarne från
sitt lockiga hår. De skandinaviska folken hade
sitt Valhall, de i strid fallnes höga salar. Få
hafva i sanning de folk varit, som icke haft
någon föreställning om en de godes lyckliga
tillvaro bortom grafven,
»en dal
der hagel, regn och snö ej faller,
der inga stormar rasa».
Så hafva ock alla kristna, för att i någon form
ega det som är outsägligt (2 Kor. 12, 4), med
hänförelse dröjt vid uppenbarelsebokens glö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
