Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Är lifvet värdt att lefva? (Ps. 79, 14)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
EVIGHETENS HO/’/’.
förvändande af det inre ljuset till mörker»?
Ack, när orättfärdige fogdar handlat illa,
mycket illa med vår själ, och vi sjelfva hafva
varit de mot henne mest orättfärdiga: synes oss
lifvet värdt att lefva? Äro vi icke färdiga att
säga med skalden:
»Ve menniskan, om detta vore allt,
och ofvanefter intet är att hoppas!»
7. När jag derför tänker på lifvet, måste
jag säga: »håll mig uppe, mitt hopp, håll mig
uppe och svik mig icke!»
Men, frågen I mig, om lifvet i verlden utan
Gud och utan något hopp derbortom är värdt
att lefva, så måste jag svara nej. Och icke
blott jag svarar så, utan äfven alla vårt
slägtes högsta och visaste. Frågen konungar och
furstar, frågen skalder och lärda, frågen krigare
och statsmän, frågen alla dem hvilkas grafvar
I här sen rundtomkring eder! Var Elisabet
lycklig? Var Chatam lycklig? Var Spenser
lycklig? Var ens Newton lycklig? Ack nej;
öfver verldshistoriens böcker står skrifvet
»fåfänglighetens fåfänglighet», och de enskildas
lifsskildringar äro uppfylda af veklagan och
tårar. Skriften sjelf är i mycket en bok om mensk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
