Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Är lifvet värdt att lefva? (Ps. 79, 14)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄR LIFVET VÄRJ)/’ ATT LEFVA.’
85
liga sorger och lidanden. Jag vet väl, att de,
som vilja beröfva oss allt vårt hopp, som vilja
taga vår herre bort, så att vi icke veta, hvar
de hafva lagt honom (Joh. Ev. 20, 13), alla
dessa, som vilja förvandla vår Gud till en
lif-och känslolös kraft, en komplex af opersonliga
lagar, som vilja göra skapelsen till en mask
utan något lefvande ansigte derbakom, eller
till en tom ögonhåla, der aldrig ett kärlekens
och barmhertighetens öga någonsin lyst — jag
vet väl, att dessa säga oss, att detta allt
ingenting betyder, och att de i stället för Gud bjuda
oss ett slags mensklighetens gudinna eller hvad
jag skall kalla* det, och i stället för ett lif
efter döden någon sorts märkvärdig »posthum
aktivetet». Men om de behöfva taga vårt ädla
guld från oss, så behöfva vi icke taga deras
slagg och kattguld i utbyte, och för himmelens
diamanter vilja vi ej taga deras värdelösa
glasbitar. Några söka åtminstone hålla på
pligten, men en pligt utan någon bekräftelse, och
på dygden, men en dygd som aldrig får sin
belöning. Vi behöfva icke deras tvetydiga
gåfvor, deras sken-evigheter; och hvad verlden
angår: kan religionen icke frälsa henne från för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
