Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Är lifvet värdt att lefva? (Ps. 79, 14)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄR LIFVET VÄRJ)/’ ATT LEFVA.’
87
icke något straff för all olidlig orättfärdighet,
är det förgäfves menniskor upplyfta sina
händer i bön, var det blott ett tomt eko, som
svarade på Kristi ångestrop på’ korset, så är ju,
så vidt jag kan se, lifvet blott ett upprörande
intet, en gräslig dröm, med hvilken intet
poetiskt hyckleri kan försona oss. Men låt blott
en hviskning af Guds röst tränga sig in i vårt
öra, blott en glimt af hans ansigte träffa vårt
öga, låt hans hand hålla fram för oss blott ett
enda grönskande löf af lifsens träd, huru
förändradt blir då icke allt! Då kunna vi tacka
Gud, att han skapat oss, att han beskyddar och
bevarar oss, att han gifver oss alla detta lifvets
välsignelser. Då kunna vi i trons hänförelse
utbrista: du, o Gud, är vår fader, vår förlossare,
all barmhertighets Gud; och vi, ditt folk och
din fosterhjord, vilja tacka dig evinnerligen. —
Och hafva våra tankar denna afton kommit,
»insvepta i mörka moln», må de lemna oss,
»omgifna af löftets båge». Denna båge kan
väl stundom tyckas Oss vara blott en
vattenbild, men den hvälfver sig dock öfver strida,
förhärjande skurar, och den står der i skyn och
liksom gäckas med stormarnes hot. Sorger?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
