Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Äro de få som varda salige? (Luk. 13:23-24)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
EVIGHET ENS HOPP.
3. Menniskorna kunna i sjelfva verket
fördelas i trenne klasser: de heliga, de i synd
förhärdade och den stora mellanklassen, som i
otaliga gradationer ligger mellan dessa båda
motsatser.
i. Om de heliga behöfver jag, mina bröder,
i denna punkt icke mycket tala; deras löfte
är besegladt. Saliga, heliga själar, i hvilka
visheten, frän slägte till slägte utrustat Guds
vänner och profeter (Vish. 7: 27); de äro
himmelens glädje — de äro jordens salt. Hvar
och en af oss har af dem den välsignelsen att
hemta, som en förtorkad jord har af det
snöbetäckta berget, hvarifrån floden flyter, som en
osund trakt har af de rena vindar som fördrifva
pestsmittan. O, hvad skulle verlden vara, hvad
skulle vårt land vara, hvad skulle denna
ofantliga stad med allt dess elände vara utan dem,
utan dessa tio eller tjugu eller trettio eller flera
rättfärdiga, för hvilkas skull himmelen ännu
skonar ett förderfvadt slägte?
Hvad skulle denna stad blifva, om den icke
vore något annat än ett gräsligt tillhåll för
elakt sladder, samvetslöst vinstbegär, prålande
lyx och djuriska lustar? Få äro dessa Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
