Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Äro de få som varda salige? (Luk. 13:23-24)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄRO DE FÅ SOM VARDA SALIGE >
143
ande satt på dem sin tydliga pregel. »Hvem
kan någonsin», frågar han, »verka på dem med
kärlek? Nej, halsjern och fotblackar, hållna
af så litet blödiga händer som möjligt, det
är hvad som skall bestås dem» — och han
föreslår — om det skulle kunna låta sig göra —
att med ens göra ett slut på dem? Nå ja,
mina bröder, att brott bestraffas är rättvist, och
samhället är i sin fulla rätt, då det genom
stränga straffbestämmelser söker värna om sina
laglydiga medlemmar; men likväl är det mig
en stor tröst, att vår frälsare aldrig talat i
ordalag som dessa. Det är glädjerikt, att han i
stället sade sig vara kommen att kalla syndare
till bättring (Math. 9: 13), att frälsa det som
förtappadt var (Math. 8: 11; Luk. 15: 4). Och
om I frågen mig, huruvida jag icke måste tro
på några evighetsstraff för dessa i synd
nedsjunkna och förhärdade, så svarar jag: jo, för
dessa, för eder och för mig sjelf, till dess vi
lärt oss att af allt vårt hjerta älska det goda
och afsky det onda; men huruvida icke Gud
för Kristi skull skall göra oss skickliga härtill
äfven på andra sidan grafven, om vi icke
kommit derhän här i lifvet — det kan jag icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
