Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Äro de få som varda salige? (Luk. 13:23-24)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
EVIGHET ENS HOPP.
säga. Jag vet, att Gud hatar synden, emedan
han älskar den själ som synden förderfvar.
Jag vet att »detta hans hat går fram som ett
flammande svärd, att han, som har ögon som
eldslågor, ser, hvar hugget skall falla;
gudomligt härlig och gudomligt förskräcklig skall han
öfverallt, liksom med osläcklig eld, förbränna
det lögnaktiga och döden värda och så skilja
det från det sanna och lifvet värda» (Carlyle).
Men jag vet ock, att äfven för dessa har Kristus
dött. Skenhelgonet må fälla sin dom öfver
dessa själar, om det så vill; det må från sitt,
den konventionela renlärighetens högsäte peka
på evig fördömelse såsom deras slutliga mål
— men det hvarken kan eller vill jag göra.
»Döm ej din nästa», sade den fromme
konungen vid kardinal Beauforts förfärliga dödsbädd,
då denne dog utan att gifva något tecken
från sig:
»Döm ej din nästa; alla synda vi. —
Lyck nu hans ögon, drag gardinen för
och låt oss detta andaktsfullt begrunda.» ’)
Hade vi i likhet med dem varit födda och
uppfostrade i ett sådant djup af elände och
’) Henrik IV: 3, 3. Hagbergs öfvers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
