Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Äro de få som varda salige? (Luk. 13:23-24)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
EVIGHET ENS HOPP.
icke det nu sagda tillämpas? Vi bryta icke
mot mensklig lag och för menniskors ögon ser
det ofta ut, som om vi icke bröte mot Guds
lag. Men, mina bröder, hvad skulle man fä
för tankar om oss, om vi syntes för hvad vi
vore, om våra hjertan låge likna öppna och
uppenbara för hvar man, som de äro inför Gud.
Och det är just de, som fara efter att blifva
Guds barn, hvilka .djupast känna och erfara sitt
eget stora syndaförderf. Det är också orsaken
till — såsom någon sagt — att det
syndasorgens och samvetsqvalens ångestrop som utgick
frän en Fénélons eller en Cowpcrs läppar var
långt bittrare och allvarligare än några s. k.
bekännelser, som en Richelieu eller en Voltaire
behagade afgifva. Många af dessa
samvetsömma, heliga själar hafva blifvit bragta ända
till den hopplösa förtviflans gräns, ja hardt
när till galenskap, såsom fallet var med den
arme Cowper, genom denna falska uppfattning
af Gud, som ligger i läran otn en utan
barmhertighet fäld förkastelsedom öfver menniskan.
Men till alla dessa vänder sig det ljufliga talet:
»Tröster, tröster mitt folk, säger eder Gud» (Jes.
40: 1). Eder egen fromma instinkt, säger eder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
