Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Äro de få som varda salige? (Luk. 13:23-24)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
EVIGHET ENS HOPP.
Eller uppreser sig icke ditt hjerta, ditt
samvete, din rättfärdighetskänsla, din kärlek till
Kristus, din tro på Gud, din tro på honom, som
du lärt dig bekänna såsom den eviga
barmher-tigheten, mot en sådan inlärd dom? Du kan
få tänka om dem, att de, hvilket de aldrig gjort
här på jorden, lida en smärtsam ångest under
strålarne af Guds allt uppenbarande ljus,
villiga qval i mellantillståndets eld. Vi borde
önska, ja vi borde bedja, att detta, såsom en
naturlig följd af vårt främmandeskap från Gud,
hände oss, icke för sjelfva plågans utan för vår
fullkomnings skull. Men ett straffande liksom
af godtycke och i vredesmod, ett i bokstafiig
mening brännande qval, ett ändlöst lidande, ett
materielt helvete af maskar och lågor, en
oåterkallelig dom — och allt detta utan afsigt att
förbättra och utan hopp om frälsning — en
själarnes öfvergång ifrån ett mödosamt,
frestelse-fullt lif af några få, korta timmar till brännande
eld under billioners billioner år — och än en
gång: detta icke för att uppmjuka utan för att
förhärda, icke för att förbättra utan för att
plåga och förnedra — tror du härpå för dem
som du har älskat? Jag säger återigen: bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
