Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Äro de få som varda salige? (Luk. 13:23-24)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
EVIGHET ENS HOPP.
dem som oss hata, välsigna dem som oss
förbanna och förlåta dem oss förorättat; skola vi
vara villiga att hafva misskund med våra
förlorade söner och öppna för dem vår famn —
men Gud skulle icke vara villig dertill på
andra sidan grafven. »Skulle en dödlig varelse
vara mer rättfärdig än Gud ? Skulle en menniska
vara mer rättfärdig än hennes skapare?» Vi
hafva icke skapat dem, de äro icke folk af vår
hjord, de äro icke våra får; om vi icke desto
mindre kunna känna en varm kärlek, ett
förbarmande medlidande för syndare, och om denna
kärlek och detta medlidande alstras af det
heligaste och det mest kristuslika i våra själar, och
om det är fullkomligt omöjligt för äfven en
mycket dålig menniska att vara så samvetslös
att döma sin dödligaste fiende till ändlösa
lidanden — skola vi tro sådant om Gud? Skola vi
tro, att han, som i oss föder barmhertighet, sjelf
skulle vara utan barmhertighet, att han skulle
»med ena handen vilja hålla oss vid magt och
med den andra plåga oss», han som känner
hurudana vi äro, och att vi äro idel stoft. Eller
skall icke vår tro vara sådan som qvinnans från
Thekoa, som sade till David: »Vi måste ju alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
