Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Syndens följder (Rom. 6:1-2)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
EVIGHET ENS HOPP.
kärleks nödgande, vet jag icke, och ingen vet
det heller; men så länge vi försätta att göra
det, så är det egentligen icke Gud som
upptänder åt oss sina hämnande qval, utan vi,
som genom vår egen obotfärdighet omintetgöra
hans kärleks afsigter och förderfva och
ödelägga oss sjelfva. Fromma menniskor kunna,
såsom jag har sagt, omfatta denna lära om
ändlösa qval, och många sådana göra det
också, men jag ville bedja dem misstänka sina
egna hjertan, sina egna afsigter, då en så
förfärlig lära — förfärlig äfven om den vore sann
— är dem så kär, så dyrbar och trösterik, att
de blifva fulla af bedröfvelse vid tanken på
att möjligen förlora den och aldrig tyckas mer
lyckliga, än när de få förkunna den för andra.
De fråga, om jag icke bäfvar för att i denna
punkt lära, såsom jag gör; men det är icke
jag som behöfver bäfva. Om jag stode inför
Guds domstol såsom en fattig, nådebehöfvande
syndare, och anropade honom, att mina synder
måtte varda betäckta med den hvita mantel
som heter min frälsares, Jesu Kristi förtjenst,
och om jag inför honom med sorg och skam
måste bekänna, att till och med mina tårar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
