Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Syndens följder (Rom. 6:1-2)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
EVIGHET ENS HOPP.
varit huru hög, huru stor, huru begåfvad, huru
lysande genom snille eller andra naturliga
företräden som helst, som syndat ostraffad? Ack
nej! Gud har icke anseende till personen.
Eld bränner och vatten dränker, vare sig att
den som rakar ut för dessa element är en eländig
usling eller ett litet vackert och älskligt barn;
och på samma sätt verkar den moraliska lagen,
vare sig syndaren är en »David eller en Judas,
vare sig han är publikan eller prest». I den
fysiska verlden eger icke någon syndernas
förlåtelse rum. Men synd och straff gå, såsom
Plato säger, i denna verlden med hufvuden
sammanbundna med jernkedjor, och de nitnaglar
som fästa dessa kedjor vid hvarandra äro af
diamant. »En menniska som icke kan simma,
kan lika gerna kasta sig i en flod under
förhoppning att icke drunkna, som en menniska,
den der vet att dom och icke barmhertighet
väntar dem som sjelfviljande synda, kan
hoppas att för henne skall utslaget blifva till
barmhertighet och icke till dom, och så trotsa Guds
lag» (Troing). Skall hon gå fri? O
yngling, o man — tror du, att du skall gå fri?
Ack nej! Om I utväljen synden, skolen i drab-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
