Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Syndens följder (Rom. 6:1-2)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYNDENS FÖLJ DER.
181
niskor, som hvarhelst de gå höra fotsteg
bakom sig, menniskor, för hvilka marken tyckes
vara gjord liksom af glas, så att den kan brista
under dem hvarje ögonblick, och stjernorna se
ut som spejare, som öfverallt följa dem med sina
blickar; menniskor, som spritta till och få
hjert-klappning, så snart det ringer på dörrklockan,
som skifta färg, när någon plötsligt tilltalar
dem, och darra, om en stadig och allvarlig blick
fästes på dem. Har det icke otaliga gånger
inträffat, att sådana menniskor i det uppskrämda
och nervretliga tillstånd, hvaruti deras synd
försatt dem, förrådt sig sjelfva genom sin egen, i
yttre afseende omotiverade fruktan och genom
att inbilla sig, att det talas om dem, när det
talas om något helt annat? Jag vill minnas,
att det är den gamle Plutark som någonstädes
berättar, hurusom en yngling, hvilken man
förebrådde hans grymhet att vrida nacken af några
småfåglar, förrådde sig sjelf och sitt ohyggliga
brott genom att svara: »det var deras eget fel;
hvarföre skulle de oupphörligt qvittra till mig:
’fadermördare, fadermördare’?» Påminnen eder
konung David. Sedan hån till Joab afsändt
det olycksaliga brefvet angående Uria — tron I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
