Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Syndens följder (Rom. 6:1-2)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
EVIGHET ENS HOPP.
allt. »Nu/la poena qvantapoena», säger
Augustinus. Detta är Guds hårdaste och strängaste
straff. »Efraim hafver gifvit sig i sällskap med
afgudar.» Och hvad händer honom? Blir han
hämmad i sin synd genom ett straff sådant som
en fader låter drabba ett älskadt barn? Gör
Gud honom sjuk af bedröfvelse genom att hos
honom väcka ånger? Ack nej, värre än så —
han säger: »Ini honom fara» (Hos. 4: 17). Han
förblindar hans ögon, han sätter gisslet i hans
egen hand. »Låt honom fara» — clet är: låt
honom gå på till sin undergång; låt den
förbannelse som han utvalt gå såsom vatten i hans
inelfvor och såsom olja i hans ben (Ps. 109: 18);
låt synden sjelf blifva hans obevekligaste
domare, hans grymmaste hämnare. Låt den akuta
plågan blifva en kronisk sjukdom. Låt tanken
blifva begärelse och begärelsen handling och
handlingen vana. Låt det enstaka blifva det
upprepade, det upprepade det oupphörliga, det
oupphörliga det nödvändiga och oundvikliga.
Låt synden blifva hans lif. Låt af ormaäggen
utveckla sig flygande drakar. Låt hatet blifva
mord, ärelystnaden sammansvärjning, girigheten
stöld och bedrägeri; låt lustan blifva orenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
