Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Kort framställning af de förnämsta eskatologiska åsigter som framträdt inom kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
EVIGHET ENS HOPP.
Civitate Dei åt hvad han antager skulle blifva
en vederläggning af deras åsigter — som det dock
icke ens tillnärmelsevis blef — kallar han dem
»det barmhertiga partiet bland oss» (nostri
mi-sericordes) och vänder sig till dem med den
största vänlighet och fördragsamhet (pacifice
disputanduvi). För öfrigt är det i Augustinus’
De Doctrina C/iristiana, som vi finna det första
bestämda utkastet till den lära om purgatorium,
hvilken befriar åsigten om eviga straff från
dess ohyggligaste fasor. Se De Civ. Dei 20:
25 etc.; Cyrill. Catech. 15 § 9; Orig. C. Cels.
5: 15 etc.). Hela den ton som Augustinus
använder, då han talar i detta ämne, visar, att
han anser sig hafva att göra icke med en
kyrklig trossats utan med en privatmening; och om
han icke bestämdt säger sig antaga, så förkastar
han heller icke den tron, att Gud äfven vid
de eviga straffen kan visa sin nåd genom att
på ett eller annat sätt bereda lindring i dem.
Hans åsigt är för den skull långt mindre dyster
och outhärdlig än många protestantiska
teologers,, i synnerhet deras, som uppträdde i det
s. k. dogmbildande tidehvarfvet efter
reformationen {De Civ. Dei 20; Enchir. 29, etc.); och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
