Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - III. Huru åsigten om eviga straff för alla dem, som dö oomvända, blifvit betraktad af några bland de bäste, som sjelfva hyllat densamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLÄGG.
225
III.
Huru åsigten om eviga straff för alla dem,
som dö oomvända, blifvit betraktad af
några bland de bäste, som sjelfva hyllat
densamma.
»Min själ är så omhvärfd af bekymmer och
ängslan (nämligen vid tanken på den
ifrågavarande läran), att jag bekänner, att jag
ingenstädes ser någon ljusning. Jag finner intet som
ger mig svar på sådana frågor, hvarföre synden
kom i verlden, hvarför jorden är öfverhöljd af
döende och döde och hvarför menniskan måste
lida i all evighet.» Albert Barnes, Practical
Sermons p. 123.
»Vore det möjligt för menniskan att rätt
föreställa sig de fasor, som en sådan dom som
denna innebär, så skulle allt meningsutbyte
härom snart upphöra, ty hennes förstånd skulle
blifva krossadt och tillintetgjordt under sådana
föreställningar.» A. Butler, Sermons p. 383.
»Vare det långt ifrån oss att söka förringa
syndens straffvärdhet. . . Men hvad är då
menniskan?» (Sedan han härpå talat om hennes
Evighetens hopp. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
