Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har jag gång på gång undersökt honom, tidtals mycket
ofta, och aldrig kunnat upptäcka något symtom. Sju år
sedan han fått syfilis, frågade han mig, om han utan risk
kunde gifta sig. Jag svarade härpå, att jag nästan absolut
säkert kunde säga, att hustru och barn icke skulle få
sjukdomen, men att jag ej lika säkert kunde yttra mig,
huruvida han själf möjligen i framtiden skulle få några
symtom af sin sjukdom, ehuru detta var i högsta grad
osannolikt. Först 2 år härefter, alltså 9 år sedan han
ådragit sig syfilis, trädde han i äktenskap. När han varit
gift i några veckor, fick han under coitus en ruptur vid
frenulum strax bredvid det ställe, där hans scleros setat.
Omkring en månad härefter klagade hustrun öfver en
smärtande hudlöshet å v. lab. majus; såmaden tilltog och
började hårdna. Snart försämrades hennes allmänna
tillstånd, hon fick svår hufvudvärk, och efter ytterligare
några veckor fick hon utslag å kroppen. Jag blef då i
tillfälle att undersöka henne; hon var i grossess, hon hade
å högra blygdläppen en typisk scleros samt roseol och
papler öfver hela! kroppen. På mannen kunde lika litet
nu som föregående gånger jag undersökt honom några
syfilitiska symtom upptäckas. Alltså hade i detta fall
syfilis, trots 9 år gammal, öfverförts på hustrun genom
en tillfälligtvis uppkommen såmad. Jag behöfver knappt
tillägga, att familjeförhållandena voro sådana, att ej
berättigad misstanke kunde uppstå, det hustrun under
äktenskapet af annan person skulle ådragit sig sjukdomen.
Hur olika te sig ej dessa båda fallen! I det ena
kunde en person ostraffadt gifta sig 17« år efter ådragen
smitta, i det andra var 9 års tid ej tillräcklig att hindra
giftets öfverförande. Lyckligtvis höra sådana fall som
det sista till de allra största sällsynthetema, och
lyckligtvis behöfva vi därför ej taga dylika fall med i våra
sannolikhetsberäkningar.
Jag tror, att Fournier har träffat det rätta, när han
framställt följande villkor för, att en person, som haft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
