- Project Runeberg -  Anteckningar rörande Expedition åt Westerbotten År 1809 /
17

(1865) [MARC] [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kommenderad af kaptenen vid Svea Lifgarde baron Adolf Lagerbjelke,
utgjorde kanonbetäckning vid Säfvar. Först efter
ankomsten till Djekneboda följande natt fick hela regementet order
att eskortera artilleriet på den stora landsvägen genom
Bygdeå; biträda att med handkraft fortskaffa pjeserna öfver
backar och genom djup sand, enär hästarne började blifva trötta,
samt tillika utgöra arméens arriergarde. Den kortare vägen
från förstnämda ställe till Ratan var mycket smal och
ansågs, synnerligen på en reträtt då fienden hvarje ögonblick
kunde oroa, endast kunna begagnas af infanteri.

Den hånfullt framkastade observationen: ”bataljonen hade
fått fyra sårade under striden”, förtjenar egentligen icke att
bemötat med vederläggning. Ehuru bataljonen ej fick mer
än fyra farligt sårade officerare och underofficerare och
författaren kan säga: det var just dem jag menade, torde hvar
och en annan lätt finna att flera än dessa måste träffas af
fiendens kulor under half annan timmas strid
[1].

Sedan gen. Wachtmeister låtit Kamensky, för
jemförelsevis godt köp intaga höjderna åt Umeåsidan, hvilka han
sjelf uti sin underdåniga slutrapport ansåg bilda ”nästan en
fästning”, och icke genast derefter drog den söder om bruket
i form af förtrupp stående, ringare styrkan tillbaka öfver
bron, måste segern tillfalla den af vederparterna, som,
oförvillad af den andres skenrörelse, förmådde längst hålla ut
att strida på den plats han ifrån början fått. Ryssarne voro
de manstarkaste, men utmattade genom en förutgående lång
marsch, samt ledo inom kort stor förlust i döde och sårade.
Svenskarne, som väl äfven fingo vidkännas betydliga förluster,
voro dock ännu vid goda fysiska krafter och hade bort kunna
emotstå fiendens allt svagare blifvande anfall, om de varit
förde uti riktigt samband och man undvikit mansspillan
genom partiella framryckningar, de der ej understöddes. Deras,
af någon egentlig nödvändighet icke påkallade, allmänna


[1] Förf. har ett eget sätt att uppgifva förluster, när någon åtgärd skall
klandras. Om den till Umeå sjöledes afsända expeditionen säger han (sid.
61): ”Tre man stupade, enligt rapporten”; men förtiger att, enligt
densamma, äfven 1 officer, 3 underofficerare och 23 man blesserades.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:21:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/exwestb/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free