Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mina egna anteckningar så vidt de röra expeditionen åt Vesterbotten år 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säkerhet medelst gränsliniens mot Sverige framskjutande så långt,
som det genom hot och invändningar blef möjligt. Finland
ville det för ingen del släppa, men ej intränga uti sjelfva
moderlandet; ty dertill erfordrades att aflägset qvarlemna en armé,
då alla stridskrafter borde hållas samlade på rysk botten, till
en väntad kamp mot den fruktade Napoleon. Härigenom
inträdde några månaders, visserligen icke orubbadt, dock
välgörande lugn, hvarunder Carl XIII valdes till konung, försök
gjordes att få en passande, utländsk furste till kronprins,
riksstyrelsen ordnades, sinnena återtogo sin spänstighet och
fredsverket bedrefs vid kongressen uti Fredrikshamn.
På sistnämde ställe trodde ombuden sig finna, att
Ryssarne skulle blifva medgörligare, om Sverige visade någon
framstående kraftyttring i försvarsväg: hvilket äfven påkallades af
det skäl, att Danskarne gjorde ett oförmodadt infall uti
Jemtland. En allmän glädje spridde sig således öfver hela riket,
då man erfor att von Döbeln med sin fördelning uppbrutit mot
påhelsningen ifrån den norska sidan, och att ständerna beviljat
penningar till krigets fortsättning, så att en större expedition
kunde utrustas och sjöledes afgå norr ut för att, gemensamt
med general Wredes corps, eller den såkallade norra arméen,
sätta de uti Vesterbotten huserande Ryssarne mellan tvenne
eldar.
Dessa, ej blott omtalade utan äfven verkställda åtgärder,
väckte så stora förhoppningar, att mången i andanom såg huru
hela den ryska arméen infördes till Stockholm såsom
krigsfånge; men ödets kastade tärning föll på ett olyckligt sätt, och
när det blef Svenskarne, som med oförrättadt ärende drogo sig
tillbaka, steg missnöjet till en ovanligt hög grad, yttradt både
i tal och skrift. Det låg i sakens natur, att folket ville hafva
reda på hvem det var, som egentligen vållat den bittra
motgången, och vägledare härutinnan framstodo i alla gathörn.
Efter många gissningar kom man slutligen derhän, att en del
— ehuru den minsta — beskyllde hela arméen för feghet; en
annan trodde Puke hafva sträckt sin makt för vida, genom att
befatta sig med truppernas manövrer till lands och en tredje tog
för afgjordt, att Wachtmeister dokumenterat sig såsom en
alldeles oduglig general; men det föll ingen eller åtminstone ganska
få in att undersöka om det ondas rot möjligtvis låg uti
expeditionens felaktiga anordnande à högsta ort eller, rättare, de
i Stockholm maktegandes skefva ställning till hvarandra.
Revolutionen år 1809 var någonting eget i sitt slag och
liknade på flera sätt ej de våldsamma, mennisko-offer
kräfvande sociala omstörtningar, som fått denna benämning. Här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
