- Project Runeberg -  Anteckningar rörande Expedition åt Westerbotten År 1809 /
23

(1865) [MARC] [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mina egna anteckningar så vidt de röra expeditionen åt Vesterbotten år 1809

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stående, medan de nedanföre befintlige lemnades nästan
ovidrörde. Ingen förföljdes, och icke mindre än sju stycken,
nemligen: riksdrotset grefve Wachtmeister, Lagerbring, Rosenblad,
Ugglas, Ehrenheim, Stedingk och Zibet, öfvergingo ifrån den
gamla, genast kasserade kungliga beredningen till en hastigt
beslutad, ny konselj, hvilken med sina råd borde bistå hertig
Carl, först såsom riksföreståndare och sedan såsom konung.
För att icke såra den allmänna opinionen, aflägsnades dock
snart Ugglas och Zibet ifrån styrelsen; hvaremot flera andra
ledamöter efter hand deruti intogos, ibland hvilka Adlercreutz
i egenskap af general-adjutant för arméen och hela regeringens
stödjestaf, samt Adlersparre, såsom den egentliga revolutionens
proklamerade hufvudman och herre öfver särskilda stridskrafter,
voro de märkvärdigaste.

Den sistnamde, som, ehvad hans vedersakare än må hafva
påstått, i första rummet önskade rädda fäderneslandet ifrån
den öfverhängande faran, skulle troligtvis kunnat blifva ett slags
vid thronens sida stående, diktator, om han ej, jemte begär
efter popularitet utan att vilja synas eftersträfva densamma,
varit älskare af maklighet och, lik en turkisk pascha på sin
mjuka divan, flegmatiskt befallt eller blott genom ord sökt
imponera, då det gällde att handla skyndsamt och kraftigt. Först
den 13 Mars, eller just samma dag, som Adlercreutz
arresterade Gustaf Adolf, bröt han upp ifrån Örebro och framtågade
långsamt, under proklamationers utspridande. Den på vägen
erhållna, öfverraskande nyheten om konungens tillfångatagande,
påskyndade ej hans marsch; men retade honom till vägran att
åtlyda hertigens, af ett enskildt bref ifrån Adlercreutz
understödda, befallningar; först; att med blott halfva hären nalkas
hufvudstaden och sedan: att ensam komma dit till vigtiga
ärendens afgörande. Ej tillfredsställd genom Gustaf Adolfs fall,
lät han sina underbefälhafvare högtidligt förklara: “Vi erkänna
inga andra order, än vår chefs“;
och fordrade att alla den
forna konseljens ledamöter, ovägerligt skulle aflägsnas ifrån
hvarje deltagande i statens styrelse. Detta djerfva språk kunde
väl förbluffa hertigen jemte regeringspersonalen i allmänhet,
men icke en Adlercreutz, som bad dem lugna sig och lofvade
beskydda dem. “Ännu“ — skall han hafva yttrat — “är
ingen fara för hand, som påkallar att möta våld med våld, och
jag hoppas att Adlersparre snart inser, huru Sverige måste förena
sina krafter i stället för att splittra de få det eger. Väl har
han en betydlig styrka i sitt sällskap; men jag är ej heller
utan soldater här på stället, och kustarméen inte långt borta.“

Den 22:dra höll Adlersparre, i spetsen för hela sin här, ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:06:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/exwestb/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free