- Project Runeberg -  Anteckningar rörande Expedition åt Westerbotten År 1809 /
26

(1865) [MARC] [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mina egna anteckningar så vidt de röra expeditionen åt Vesterbotten år 1809

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

provianttransporter såväl sjövägen som öfver Torneå och tillbjuda honom
fritt aftåg. På detta sätt toges Vesterbotten tillbaka för bästa,
möjliga pris; och den djerfve Kamensky, som aflöst sin
medgörligare företrädare, Schuwalow, kunde utan förlorad krigsära
göra en af svält nödvändigblifven reträtt, hvaremot han
ofelbart skulle retas till desperation, om anbudet först framställdes
sedan striden börjat och det för honom ej funnes annat val, än
att slåss till sista man, bryta sig med våld igenom, eller blifva
fången. Visserligen hade man från kongressen i Fredrikshamn
hört, att ryska kabinettet önskade fred och att pretentionerna
skulle stäfjas, om dess armé icke längre kunde anse sig för
mästare uti Vesterbotten, utan nödgades gå derifrån; men en
annan fråga vore, huruvida det ville inför hela verlden sluta
kriget med en, mot det svaga Sverige, hvars sista kort nu
utspeltes, till den grad förlorad batalj, att ingen enda soldat
komme tillbaka. Ett par månaders längre krig skulle icke göra
Ryssland särdeles skada, men komme att utarma Sverige, som
vid den slutliga freden möjligtvis finge ändå mindre tillbaka,
än det nu kunde få.

Dessa, allt för sent uppkomna betänkligheter, satte
konungen i stort bryderi. Ogerna ville han tillintetgöra den
smickrande förhoppningen, att se de svenska vapnen vinna ny glans
under hans spira; men han bäfvade för att låta vidtaga något,
som lade hinder i vägen för fredens afslutande på det
förmånligaste sätt och derjemte hotade med kärnans af arméen
tillintetgörande. Sattes trupperna i rörelse, vore det knappt
tänkbart att de ej med förtjusning skulle omfatta ett uti ljusa
färger framhållet tillfälle att blodigt hämnas lidna motgångar; och
farligt, om deras väntan blef bedragen eller förvandlad till blott
spegelfäkteri. Man kunde således för ögonblicket icke göra
annat än söka hemlighålla de olika meningarna inom konseljen,
låta saken ha sin gång och blifvande omständigheter utvisa,
på hvad sätt den läte jemka sig. För bildandet af
expeditionsarméen, vågade man ej taga några corpser hvarken ifrån Skåne
eller norska gränsen, och att den del af vestra arméen, som
huggit sig fast i Stockholm, skulle draga till kamp mot
Ryssarne uti Vesterbottens ödemarker, hoppades ingen. Således
måste kustarméen, förstärkt efter råd och lägenhet, blifva hvad
man kallar sjelfskrifven.

I ordningen följde till afgörande den kinkiga frågan “hvem
skall blifva befälhafvare för besagde armée?“ Wachtmeister var
det redan, tillsatt just af den nya regeringen efter von Döbeln,
för att fylla platsen med en person, som aldrig blandat sig i
politiken, icke ondgjordes öfver Gustaf Adolfs afsättning och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:06:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/exwestb/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free