- Project Runeberg -  Anteckningar rörande Expedition åt Westerbotten År 1809 /
29

(1865) [MARC] [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mina egna anteckningar så vidt de röra expeditionen åt Vesterbotten år 1809

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


“Godt och väl; men rangen. Kom ihåg hvilka
Wachtmeister och Wrede äro!“

“Rang får han med ett par penndrag; och skulle det
finnas någon, som missunnar honom en så utmärkt kongl. nåd,
har svenska folket icke glömt att hans faders hufvud föll för
Eders Maj:ts faders skull; att han räddat Eders Maj:ts höge
broder från fångenskap och bidragit att höja glansen af Eders
Maj:ts egen ära.“

Tjusad af väckta minnen, skref konungen genast till Puke
att han skulle infinna sig i Stockholm, för att bereda och taga
befälet öfver expeditionen; gjorde honom till friherre och
öfveramiral, den 17 Juli, årsdagen af bataljen vid Hogland och
befallde Adlercreutz utfärda nödiga order till arméens efterrättelse.

Ingalunda kan man ens misstänka att Adlercreutz
afundades Puke hans utmärkelse; men det förargade honom att han,
såsom generaladjutant för arméen, icke blifvit rådfrågad innan
ett oåterkalleligt, uti arméens angelägenheter djupt ingripande,
beslut fattades. Att göra motstånd genom vägran att lyda,
skulle ej allenast hafva nedsatt konungens värdighet i
nationens ögon, utan äfven medfört ett slags nödvändighet för honom
sjelf att återlemna generaladjutantskäppen. Båda delarne voro
vid den tidpunkten särdeles farliga att våga, emedan det fanns
ett mäktigt parti, som arbetade på att få regeringens styrka
splittrad och prins Gustaf till kronprins, hvaraf förföljelser i
framtiden, mot dem som afsatt hans fader, lätt kunde blifva
en följd. Den gången, kanske den enda under hela hans
tjenstetid, stack Adlercreutz pipan i säcken, ehuru förutseende de
olägenheter, som skulle uppstå på närmare håll, och ej heller länge
uteblefvo.

General Wrede fann sig högst förnärmad öfver att, utan
vidare omständigheter, hafva blifvit ställd under en sjömans
befäl. I upprörd sinnesförfattning begärde han genast afsked, och
skref: “Jag, för min del, befaller ingenting och vet ej hvad jag
är för en karl. General en chef är jag åtminstone ej mer. En
amiral, ser jag, får mer att göra med, än vi fattiga generaler.“
I detta bref låg en svår anklagelse mot Adlercreutz.

General Wachtmeister, som ej var så hetlefrad, nöjde sig
med att klaga öfver expeditionens ofullkomliga utrustning,
hvilken nödgade honom att begära Pukes hjelp för sjukskötsel och
proviantering; hvarjemte han fruktade att blifva mera beroende
af öfverbefälhafvarens godtfinnande, än hans ansvarighet efter
landstigningen, i rent militäriskt hänseende, borde medgifva.

Nu först började konungen närmare öfverväga hvad han
på egen hand åstadkommit. Uti ett ödmjukt bref till general

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:06:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/exwestb/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free