- Project Runeberg -  Anteckningar rörande Expedition åt Westerbotten År 1809 /
30

(1865) [MARC] [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mina egna anteckningar så vidt de röra expeditionen åt Vesterbotten år 1809

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Wrede, kallade han denne “sin bäste vän“, och bad honom
“för all del icke svika, när fäderneslandet behöfde stöd af sina
utmärktaste söner.“ Detta verkade väl så mycket, att Wrede
stannade qvar vid norra arméen; men man kan med skäl
betvifla att det obehag, som hans beroende af en sjöman
förorsakade, någonsin blef fullkomligt utplånadt.

Ett sådant krångel måste nödvändigt uppväcka oro inom
konseljen, och flera af dess ledamöter hade gerna sett om Pukes
befattning med expeditionen kunnat inskränkas till blott ett
slags skjutsföreståndares, eller att fortskaffa arméen till den
punkt, der landstigningen borde ske; men något sådant vågade
ingen föreslå, då den vidsträckta fullmakten redan låg uti hans
ficka. Man tröstade sig derföre med förhoppningen att han,
som aldrig befattat sig med annat än sitt egentliga
sjömansyrke, ej på ålderdomen ville föreskrifva truppernas manövrer
till lands och, för den händelse att underhandlingar komme i
fråga, lemnade bestyret dermed åt armébefälet. Adlercreutz,
icke delande meningen om Kamenskys medgörlighet i fall han
kringrändes, såg ej så ogerna att den tappre Puke kunde tvinga
generalerna till strid. Deremot fruktade han missnöje inom
arméen, på det hela taget, då tvenne dess högre befälhafvare
tillbakasattes; men valde till denna faras afböjande ett medel, som
han troligtvis icke begagnat, om han förutsett följderna deraf.
Sedan Adlersparre lemnat Stockholm, utverkade han särskilda
nödiga instruktioner, enligt hvilka de båda generalerna i vissa
fall kunde handla efter eget godtfinnande.

Under tiden blef expeditionen färdig att afgå och kunde
ingen dag fördröjas, om man ej ville äfventyra att Kamensky
finge veta dess tillvaro. I anseende till sammansättningen var
den något ovanlig, ty den utgjordes, undantagande de två
6-pundiga batterierna, af bara fotfolk, men medförde en så stor
generalstab, som hade det varit en af 30,000 i stället för 6000
man bestående armée. General-adjutanter, öfver-adjutanter,
stabs-adjutanter, fortifikations- och fältmätnings-officerare,
hvimlade om hvarandra; dels utvalde af öfver-amiralen samt
generalen och brigadcheferna enligt reglementets föreskrift, dels på
egen artsökan biträdande för att få skörda ära. En del
trupper embarkerade på skärgårdsflottan i Stockholm, resten på
örlogsfartygen vid Gräddö. Då Wachtmeister hade sin
afskedsaudiens, sade konungen: “Jag ålägger er att spara hären; ty
kom ihåg, att den är arméens kärna och Sveriges sista
tillgång på försvarare!


Denna, af den större allmänheten icke genast kända,
antingen nådiga befallning eller varning, blef snart spridd inom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:21:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/exwestb/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free