- Project Runeberg -  Anteckningar rörande Expedition åt Westerbotten År 1809 /
41

(1865) [MARC] [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mina egna anteckningar så vidt de röra expeditionen åt Vesterbotten år 1809

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skulle kröna verket. Att så icke skedde, är ett sorgligt
faktum, och man skulle kunna säga: ‘-lyckan gick till bottnen
med ankaret, då det föll på Ratans redd.“ Likväl händer
ingenting utan naturliga orsaker, men att här utröna dem inöter
många svårigheter; ty man får ej misstänka att någon,
hvar-ken hög eller låg befälhafvare saknade mod och håg att
upprätthålla sitt eget rykte, och långt mindre, att hafva hyst elaka
afsigter, äfven i de fall der de, inom sig sjelfva, kunnat ogilla
anbefallda åtgärder.

Sedan länge låg der någonting oegentligt uti det svenska
militärväsendet. Ren sista, verkligen krigiskt bildade armé
landet egde, förintades af Carl XII till största-delen, och resten
försvann kort efter hans död. Hvarken kriget mot Ryssland
1741—1742 eller den pommerska fejden, 1757—1762, kallad
potateskriget, voro goda skolor. Det sednare lemnade ett
be-dröfiigt minne efter sig, som det finska kriget 1788—1790
icke utplånade, nemligen : den införda preussiska disciplinen,
grundad på hasselkäppens flitiga begagnande till läromästare i
jemnbredd med en, ända till galenskap noggrannt iakttagen,
fantastisk och opraktisk klädsel. Den regementschef, som kunde
uppvisa det längsta folket, med på decimallinien lika länga
stångpiskor samt byxor, på hvilka man ej en gång genom
förstoringsglas säg den ringaste rynka, ocii göra snörräta
linie-marscher, fick det högsta berömmet, såsom skicklig
corpsbefäl-hafvare.

De franska republikanska arméernas oerhörda framgång,
väckte alla den tidens regenters — till och med Gustaf IV Adolfs
— uppmärksamhet. Han frågade Tibell, som deltagit uti det
italienska fälttåget, huru det kunde komma sig att
fransmännen alltid segrade, äfven dä de stridde mot Fredrik den stores
dittills oöfvervinnellga lärjungar. Svaret lydde : “Generalerne
äro unge, kraftige män ; oificerarne och soldaterne icke
inskruf-vade uti stela former, och hänförde af stridslust, jernte utsigt
till hastig befordran för visad skicklighet; manövrerna hastiga;
arméerna indelade på ändamålsenligt sätt; och generalstaben
utmärkt väl sammansatt.“

Om sin egen fäiherreförmåga och Svenskarnes medfödda
tapperhet, kunde monarken icke hysa minsta tvifvel : således
syntes honom ingenting annat tarfva förbättring, än arméens
organisation i fält, uniformen och hårklädseln ; hvarjemte
rörelserna borde aa fortare. Till den ändan anlades en anspråkslös,
grå uniform ; stångpiskorna, med tillhörande blybeslagna
öron-flätor afklipptes; ledernas antal förminskades ifrån 3 till 2;
marschtakten i manöver förökades; några chefer befallde till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:06:27 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/exwestb/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free