Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mina egna anteckningar så vidt de röra expeditionen åt Vesterbotten år 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’•Det vet jag icke’1, — svarade Hederstjerna.— "Måhända
råder det olika äsigter emellan hans många rådgifvare; men jag
är öfvertygad att han snart skall fatta ett, till målet
ledande, kraftigt beslut, och man bör lika litet klandra sina
förmäns handlingar, hvilkas rätta grundorsaker man icke
känner, som misströsta när oväntade hinder uppresa sig mot ens
önskningar. Jag ber er dertore, mina herrar, icke utsprida hvad
jag nu, i min obevakade sinnesstämning, uttalat; ty det kunde
gifva anledning till nedslående rykten."
Vi lofvade förtigenhet och då ingen tillstymmelse till
uppbrott förmärktes, titbiedde jag min kappa på marken, lade mig
ned och somnade snart.
Uppvaknad vid middagstiden, hörde jag berättas att öfverste
Lagerbring blifvit skickad såsom kurir tili öfveramiraleu i Ratan,
sedan underrättelser ingått att Kamensky, hvilken alldeles icke
skulle varit så långt söder om Umeå, som man förmodat,
redan befann sig åter i staden med nästan hela sin armé;
hvar-förutan en betydlig rysk styrka stod oss ändå närmare, i den
starka positionen vid Tefteå.
Min första fråga var: "hafva dessa underrättelser erhållits
land- eller sjövägen direkte ifrån Umeå, eller kommit sjöledes
till Ratan och derifrån hit?" — Det förstuämda sades vara
händelsen, hvilket föreföll både mig och flera kamrater högst
otroligt. Alla, vi, som förut slagits mot Ryssarne, kände
deras oöfverträffliga vaksamhet och betvifiade att någon, vare sig
åkande, ridande eller gående person kunnat smyga sig ut ur
Umeå genom kossackkodjorna både vid sjelfva staden och Tefteå,
för att varna general Wachtmeister. Snarare borde budbäraren
misstänkas för att vara en våghals, som fienden mot god
betalning affärdat till Svenskarnes förvillande, eller en landtbo,
som, sjelf uppskrämd, i välmening meddelade sina
inbillnings-foster. Vi hoppades derfore med otålighet att få se generalen
rycka framåt, sedan han undersökt förhållandet; återgå till
Djekneboda för att vara närmare Ratan ifall han ansåg
fiendens öfverlägsenhet allt för stor, eller genom arméens
uppställning i förhållande till de fördelar lokalen erbjöd vid Säfvar,
invänta Kamensky och på stående fot våga en drabbning; men
ingendera delen skedde. Ej heller syntes någon ibland
hög-qvartcrets stora personal sysselsatt på fältet, undantagande
några geni-officerare, som drogo långt bort för att
rekogno-scera; hvilket väl var behöfiigt, ty säkra specialkartor måtte man
ej haft med sig, då sjelfva Lagerbring, sedan han tagit
Djekneboda, skref uti sin rapport: “tveune mil härifrån skall vara ett
stort pass vid Säfvar, dit jag med avantgardet ämnar avancera."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
