Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mina egna anteckningar så vidt de röra expeditionen åt Vesterbotten år 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ratan hade han 2f mil landväg och, derefter, att färdas mil
sjöledes; men behöfde icke vänta länge pä båt, enär
kommunikationen emellan stranden och flottan oafbrutet underhölls
medelst fartygens slupar. Likväl kom han först om aftonen
till chefskeppet, vid hvars fallrepstrappa han reglementariskt
blef emottagen af sjöofficerarne, hvilka, nyfikne att få förnimma
hvad underrättelser en så utmärkt budbärare medförde, följde
efter på något afstånd, då han gick fram emot öfver-amiraleu.
Innehållet af den rapport han aflade, kunde de icke uppfatta;
men sågo huru blodet dervid steg upp i ansigtet på Puke, som
slutligen svarade med så hög röst, att det hördes rundt omkring:
‘■Jag trodde mig hafva fullgjort det ansvarsfulla uppdrag jag
fått, då trupperna blifvit lyckligt satte i land och jag sagt hvart
de skulle gå. Befälhafvande generalen tillhör att visa dem
vägen till äran *)!"
Sedan följdes de åt ned i kajutan. Hvad der, emellan
fyra ögon afhandlades, fick ingen veta. Lagerbrings vistande
pä chefskeppet var kort och återresan till Säfvar minst lika
långsam, som bortfården; ty den fulländades ej förr, än
klockan mellan 9 och 10 följande dag.
Imellertid måtte generalens belägenhet icke varit särdeles
angenäm: och det påstods, utan att jag vill ansvara för
sannfärdigheten deraf, att han under nattens lopp ett par gånger
frågat: "Ar icke Lagerbring ännu återkommen“’? och slutligen
tillagt: “Puke har väl aldrig vågat arrestera honom?“
Lördagen den 19:de Augusti, om morgonen, ropades från
flera håll: “Nu smäller det:“ hvarvid jag såg på min klocka,
som då fattades fem minuter i half sju.
Tager man i betraktande den truppstyrka, som å ömse
sidor stod färdig att strida, sä är affären vid Säfvar en
militä-risk obetydlighet, mera att hänföra till de förflutna åldrar, då
staters öden kunde afgöras med en handfull krigare, än våra
dagars thronomstörtande, blodiga bataljer, uti hvilka hundra
tusentals soldater deltaga. Men i begge fallen erbjuda sig tvenne
vigtiga ämnen till begrundande, nemligen : hvad som strategiskt
blifvit iakttaget eller försummadt, och hvad styrelsen af det folk,
som kom till korta, bör lära sig, om upprepade motgångar
framdeles skola undvikas. Längst fram uti taflans förgrund står
dock härföraren till granskning, antingen han fått handla efter
eget bedöminande, men ej förstått sin sak; eller egt nog
skicklighet för att kunna segra, men haft sina händer i någon mån
*) Denna beskrifning på Lagerbrings möte med Puke, har jag fått af en
ännu lefvande, vid tillfället närvarande, trovärdig person.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
