- Project Runeberg -  Anteckningar rörande Expedition åt Westerbotten År 1809 /
64

(1865) [MARC] [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mina egna anteckningar så vidt de röra expeditionen åt Vesterbotten år 1809

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den svenske befålhafvaren på detta ställe, löjtnanten vid
drottningens lifregeraente, grefve von Thun, rapporterade om
morgonen den 19:de, att fienden ämnade företaga en öfvergång och,
sedermera, att dermed var fullt allvar. Den första
underrättelsen ansågs blott antyda närvaron af en ej farlig
rekoguo-sceringsstyrka, till hvars bortdrifvande 2:dra brigadens, cirka
250 man starka, jägarebataljon under kapten Liljeströms befäl,
fick order att framrycka; men då denna, jernte Thuns sig
under tiden tappert försvarande 25 soldater, ej förmådde mera
än hindra fienden att hastigt framtränga, och en till stället
af-siind stabsadjutant återkom med underrättelse att saken syntes
betänklig, befällde Wachtmeister först drottningens lifregemeutes
fältbataljon, under major von Hennigs befäl, och sedan
lifgar-dets fältbataljon, kommenderad af majoren baron Lovisin,
marschera dit, hvarefter han trodde arméen fullkomligt skyddad
pä det hållet samt sig icke behöfva utse någon särskild
befäl-liafvare, som der styrde det hela.

Lovisin fann v. Hennigs stridande med Ryssarne, som icke
alla på en gång utan efter hand gingo öfver vadet; och i
förening drefvo de dem under hård strid småningom ända ned emot
stranden, hvarefter elden å ömse sidor nästan alldeles
afstan-nade för en stund. Medan detta egde rum. hade den såsom
mellanlänk begagnade stabsadjutanten, löjtnant Carl Lefrén,
åter varit vid högqvarteret med rapport och vände tillbaka, då
han, antingen sjelf varsnade eller genom någon annan erfor att
en fiendtlig trupp framträngde öster om Säfvar-ån, enligt hans
förmodan i afsigt att falla de vid Ytterboda stående Svenskarne
i ryggen. Detta måste han låta generalen genast få veta;
kastade om hästen, tryckte in sporrarne och framförde nyheten
med värme. Underrättelsen verkade pä lika sätt, som den om
Kamenskys oförmodade ankomst till Umeå dagen förut gjort.
Efter olika meningars framkastande, blandade med varningar,
blef slutsatsen att några tusen Ryssar redan föregående natt
obemärkte kommit till Ostnäs pä färjor ifrån Umeå, hvarigenom
både styrkan vid Ytterboda kunde afskäras och arrncen vid
Säf-var öfverflyglas till venster, hvilket påkallade allmänt återtåg;
så mycket heldre, som mera svenskt blod ej borde utgjutas tor
blotta krigsärans bevarande, om man uti det bakom liggande
Djeknebodapasset skulle kunna göra kraftigt motstånd. Såsom
förberedande åtgärder ansågs nödigt att låta Lovisin och v.
Hennigs börja retirera, medan do vid Säfvar stående trupperna
dertill gjorde sig färdiga och den till Tväråmark detacherade
Jönköpingsbataljonen återkallades; hvarjemte rapport afsändes
till Puke, hufvudsakligen innehållande: "att arméens venstra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:06:27 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/exwestb/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free