Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mina egna anteckningar så vidt de röra expeditionen åt Vesterbotten år 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dragas tillbaka med handkraft; för fienden, som var rysligt
manstark, ville ta den med. Men se, en artillerist hoppade upp på
kärran, knep sig midt för Ryssens näsa ett par karduser och
sprang tillbaka med dem, så att löjtnanten kunde skjuta tre
skott medan våran bataljon, som gnodde allt hvad den kunde;
hann komma till hjelp och återtaga rofvet med stormning. Ni
ska veta att Petré redan bortskjutit alla de blåbär han hade i
kanonlådan, och inte kunnat ge mer än ett skott, om inte
artilleristen varit så katuger.“
Straxt efter förbindningen föll jag i dvala, som räckte
under hela transporten till Ratan; hvarföre jag ej kan säga mer
om reträtten, än att den skedde långsamt och att, enligt
andras berättelse, grefve Löwenhjelm stannade länge vid bron öfver
det ifrån Långträsket kommande, sig norr om gästgifvaregården
med Säfvarån förenande, vattendraget. Denna mindre bro
uppbrändes, hvilket troligen gifvit anledning till uppgiften att
detsamma skedde med bron vid bruket, som dock blott blef rifven.
Fastän en rysk bataljon, åtföljd af en kanon, ställde sig midt
framför Löwenhjelm, anföll den icke.
Den här ofvan omnämda, enligt påskrift kl. ½12 f. m.
afgångna rapport, genom hvilken Wachtmeister antydde fruktan
att arméen kunde nödgas till reträtt ifrån Säfvar, emottog Puke
kl. ½4 e. m.; men blef icke handfallen, ehuru innehållet tydligt
visade att hans planer motarbetades af ett oblidt öde.
Förutseende att arméen kunde behöfva mera proviant än den
torrföda, som soldaten bar i sin tornister, hade han sjöledes
afskickat ett förråd till Säfteåns utlopp och lät nu afgå
reservammunition, buren landvägen, samt en skrifvelse till Wrede,
hvari denna general dels underrättades om Wachtmeisters
belägenhet och dels uppmanades att skyndsamt framtränga åt Umeå
och vidare, med så stor styrka han möjligen kunde åstadkomma.
Två timmar senare, eller kl. ½6 ankom stabsadjutanten,
ryttmästare Weidenhjelm, med underrättelse att Wachtmeister, i
följd af de betydliga förluster, som arméen lidit, beslutit retirera;
men icke längre än till Djekneboda. "Ja så", — svarade Puke,
tydligt uppretad af hvad han hörde — "förra gången var det
öfverflygling, nu är det förlust af folk, som drifver arméen
tillbaka till det älskade Djekneboda. Men efter generalen ansett
oundvikligt att gå dit, så anmoda honom ifrån mig att stanna
och till det yttersta försvara sig på detta ställe, som han
redan under frammarschen funnit vara särdeles fördelaktigt för
ett kraftigt motstånd. Blott jag får tid, skola mina tankar i
detta ämne utförligare och skriftligen meddelas."
Med detta temligen ampra svar återvände Weidenhjelm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
