- Project Runeberg -  Anteckningar rörande Expedition åt Westerbotten År 1809 /
75

(1865) [MARC] [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mina egna anteckningar så vidt de röra expeditionen åt Vesterbotten år 1809

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

spridda, oriktiga underrättelser angående hvad hans egna
trupper lidit, låta dera tro att hau ännu var stark. Dessutom blef
det alltid en heder för ryska arméen att, med jemtorelsevis
ringa förlust, hafva tillintetgjort sin motståndares sista
kraftyttringar.

Innan flottans, genom motvind länge fördröjda, afsegling
skedde, debarkerade åter en del af de den 22:dra ombord tagne
trupperne, ibland hvilka Kronobergs regemente, för att
landvägen marschera till Umeå, der de båda arméernas medlemmar
ändtligen fingo räcka hvarandra handen den 29:de Augusti.
Naturligtvis samspråkades mycket om nyss timade händelser
och man beklagade sig ömsesidigt öfver att ej hafva fått
gemensamt afsluta det alltifrån början illa anordnade, så kallade
finska kriget, med en seger. Inom den norra arméen rådde
olika meningar om Wredes åtgöranden. En del, synnerligen
Finnar och Jemtländingar, trodde att deras general kunnat
handla mindre försigtigt än han gjorde; men der funnos äfven
de, som påstodo motsatsen. Hvem, som hade rätt, vägar jag
icke bedömma; ty dertill skulle erfordras att veta vida mer,
än hvad jag berättelsevis hört sägas eller hittills fått läsa.
Hvad man säkert känner är; att Wrede, enligt ett af honom
den 19:de till Adlercreutz skrifvet bref, först samma dag erhöll
Pukes sjövägen afgångna depesch rörande landstigningen vid
Ratan; men icke var längre i fullkomlig okunnighet derom än
till den 18:de, då likväl den ryske generalen Ericsons närvaro
på Öre-elfvens norra strand förhindrade honom att genast
framrycka. Uti sin, den 24:de daterade, underdåniga rapport,
säger han sig hafva förmärkt att Rvssarne den 18:de om
morgonen gingo tillbaka; men kunde ej försöka gå öfver Öre-elf
förr än natten mot den 20:de, af uppgifven orsak: "att arméen
just då provianterades, och färjor, i brist på bro, måste
förfärdigas till artilleriets och trossens öfvertransporterande.“ Den
2l:sta kom han till det fem mil aflägsna, af Ryssarne utrymda
Umeå, der säkra underrättelser erhöllos rörande händelserna
vid Säfvar; men ansåg sig dock icke böra gå öfver elfven,
innan han fått sin ovisshet skingrad om huruvida fienden blott
ville narra honom till detta breda vattendrags norra strand
eller verkligen vore i full reträtt. Hade det varit honom möjligt
att, om också blott med några tå förutskickade bataljoner, hvilka
alltid egde öppen återväg till sin hufvudstyrka, bistå kustarméen
vid Ratan, kvarest Puke fanns personligen närvarande, skulle
atfåren derstädes troligtvis utfallit annorlunda än den nu gjorde.
Finuarne, som alltid varit ett utmärkt tappert meu tillika
fri-taligt folk. och utgjorde avantgardet under framryckuingen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:06:27 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/exwestb/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free