Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TILL ELIS SCHRÖDERHEIMS BIOGRAFI - Elis Schröderheim. Minnesteckning af E. M. Fant. 1795
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utfalla till det förras fördel. Konungens sinnelag, under den förra perioden gladt, lätt och godt, förvandlades under den senare till en viss böjelse för hårdheter, som slutligen blefvo orsaker till hans olycka.
De, som egentligen deplacerade Schröderheim, voro Armfelt och general Toll, hvar på sitt sätt. De stämde häruti öfverens, ehuru litet de annars voro vänner. Det var besynnerligt, att Armfelts dårskaper en gång skulle kunna tjena till pretext för hans störtande. Mot Tollen var han oförsonlig, mera för konungens och rikets, än för sin enskilda rancunes skull. Han påstod alltid, att han var hufvudorsaken till de förras olycka. Därnäst kunde han aldrig förlåta prosten Nordin, för det han själf gifvit honom tillfälle att skada sig genom det tillträde, han skaffat honom till konungen.
Det är egentligen för den tiden, då han var betydande, som hans memoirer saknas. Jag kände honom väl under den tiden, och det var då, som han lade grunden till min lycka. Jag kunde så mycket mindre skylla honom för egennytta, som jag tvänne gånger tog kontanta penningar ur hans hand, den ena gången 12, och den andra 6000 daler. Med hvad glädje och ringa pretention han gjorde andras lycka, kan ingen af större erfarenhet intyga än jag.
Den senare delen af sin historia till salig konungens död har han styckevis tecknat i efterföljande fragmenter. Det är en stor förlust, att han icke hunnit fullborda och fylla dem; men de äro tillräcklige att visa hans sätt att handla och tänka, jämte hans oförlikneliga gåfva att uttrycka sig.
Straxt efter konungens död, vid hvilken han till det yttersta var närvarande, vistes honom af H. K. H. regenten samma förtroende, som han alltid förut haft den lyckan att ega. Men i Juli eller Augusti månad därpå följande, gjordes honom första proposition af hofkansleren Engeström om flyttning till Upsala. Han förstod straxt den gifna vinken och lemnade sin ansökan. Till Upsala kom han naturligtvis icke nöjd. Flyttningen kostade mycket, och lönen är icke bland de bästa. Men han fogade sig snart efter tiden. Han skötte sin syssla, det alla skola intyga, med upplyst omtanka och drift; han sammanband uti umgänget alla societeter och han var af hvar man aktad och älskad.
Under denna tid inföll jubelfesten 1793. Den kostade honom mycket både besvär och penningar. Han tycktes dock vinna i förtroende hos hertigen och hans närmaste, som jag såg af den brefvexling, han med dem förde, af hans acceuil om sommaren 1793 på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
