Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TILL ELIS SCHRÖDERHEIMS BIOGRAFI - Elis Schröderheim. Minnesteckning af E. M. Fant. 1795
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Drottningholm och Ulriksdal, och af det så kallade bref de retenue, som han erhöll om 12,000 r:dr b:ko vid afträdet från tjensten.
Om julen 1793 arresterades, som bekant är, fröken Rudenschöld. Han ansåg den saken såsom sig icke rörande, ty han hade inga intima liaisoner hvarken med henne eller baron Armfelt. I anseende till hennes berättelse om en konversation, hon haft med honom, som står i protokollerna, blef han kallad till förhör i hofrätten, påsktiden 1794. Detta kostade på honom. Ännu mera när kallelsen itererades vid pingst, i anledning af de sedermera funna brefven. Hans bref voro, om jag rätt minnes, 3 à 4 stycken. Han hade sjelf läst upp för mig ett eller annat. Jag bedyrar, att han ej hade minsta kunskap om förräderiet, men vissa infall torde hafva haft del i tilltalandet. Också fann hofrätten ingen sak med honom; men han, som trodde vederbörande härmed påsyfta sitt afsked, var straxt färdig med sitt memorial. Det accepterades med mycket krus af justitiekansleren Lode och bifölls i största hast honom ovetande, och så oberedd, att han med en exprès förekoms af sin efterträdare samma dag, han annars skolat läsa det i avisorna.
Ifrån den tiden uppehölls han med fagra utsigter om återkomst till hofvet, pension och emploi, som allt var bedrägligt. Han passerade vintern på Järva, under helsans och humörets synnerliga aftagande. Brist på occupation, rörelse, utkomst och sällskap verkade mycket på en aktiv och sensibel själ. Han skref då och skickade mig dessa sina memoirer tid efter annan såsom ett depositum af vår vänskap.
Han var sista gången i Upsala i Maj månad 1795. Han bodde då hos mig. Jag betalte visiten i sällskap med doktor Acrel, näst före midsommar. Han var då mycket plågad af spasmer och andtäppa, men kunde dock vara klädd och ute. Sedan såg jag honom en dag under hans sista sjukdom på Järva.
Med det sista bref han skref till mig, sände han smädeskriften "Gustaf Mauritz". Han yttrade sig anse henne med köld, då han beredde sig att snart träda in för hela världens domare, som af barmhertighet, såsom han hoppades, skulle öfverse med hans fel och af rättvisa finna, att han icke varit utan all medborgerlig dygd. Men mitt samtal med honom sedermera öfvertygade mig, att dessa och flera avanier icke för honom varit utan konseqvens.
Han fick gulsot och en stark anstöt af rosen i benet, som slutligen lärer hafva gått till kallbrand. Jag känner icke mer af hans sista stunder, än att de upphörde den 30 Augusti kl. half 7 f. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
