- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 1. Elis Schröderheim's skrifter till Konung Gustaf III:s historia jämte urval ur Schröderheim's brefväxling /
19

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sverige ansåg med förtjusning hvad det af honom hade att vänta. Glädjen däröfver flyttade dess omsorger till aflägsnare tider: det ville meddela sin egen sällhet till efterkommande, och Gustaf hörde dess trogna önskan, när han den 4 November 1766 uppfyllde en länge aftald förbindelse med den prinsessa, som, härstammande från Europas äldsta konungahus, gifver med födslens höghet det ömmaste intryck af stora dygder åt en son, som ensam förmår att aftorka hennes och Sveriges tårar.

Försynen beredde Gustaf den äran att dela spirans bekymmer, innan han henne emottog, och att på en gång uppfylla de ömmaste förbindelser emot konung och rike. Afund och oenighet, Sveriges gamla landsplågor, hade söndrat folket; jorden nekade det sin föda. Med hämnd emot de förra, med oro öfver det senare, gick kronprinsen till Dalarnes trogna folk att känna deras behof, att bära taflan af deras nöd till sin och deras gemensamme fader. Adolf Fredrik, alltid öm och mild, rördes vid denna åsyn, önskade att rådföra riksens ständer och, hindrad i sitt uppsåt, försakade en tron för att frälsa det folk han, likasom emot dess egen vilja, sökte att göra lyckligt.

Gustaf ilade med dessa bud omkring hufvudstaden. Hans nit förklarade hans tänkesätt att följa sin faders öden. Han såg sitt bemödande lyckas, och vid ett allmänt riksmöte erkände svenske män djupet af sin fara och lyckan af sin frälsning.

Ett återställdt lugn syntes bereda det tjenligaste tillfälle för Gustaf att under besök uti främmande länder samla de kunskaper, regenter eljest förgäfves söka. Han lemnade fäderneslandet 1770 och skyndade till Sveriges äldste bundsförvandt, den äldste af då lefvande konungar, till ett hof, hvarifrån upplysningen utbredt sig, hvars inflytelser verkat så stora hvälfningar, och som ännu underhöll det anseende, Henrik den fjärdes dygder och Ludvig den fjortondes mäktiga lycka troddes evärdeligen kunna försvara.

Icke intagen af förströelserna, men öfverlemnad åt betraktelserna, samlade han de rön, han sedan nyttjat, och begagnade sig af dessa dyrbara tillfällen. Men hastigt försvann Adolf Fredrik ur tiden. Som konung var Gustaf skyldig att återvända till fäderneslandet, och när uppfyllde han icke sina pligter!

Europa hade njutit ett sjuårigt fredslugn efter ett lika långvarigt krig, börjadt af personlig ovilja, fortsatt under förödelser och slutadt nästan utan all annan verkan än en allmän vanmakt, Frankrike sökte att återhemta sina krafter. Nyss före konungens ankomst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/1/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free