Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon gick in, och efter en kort stund kom hon tillbaka med ordres för mig att gå in. Min figure måtte hafva varit sotte. Jag framförde mitt ärende, gjorde en liten berättelse om anledningen därtill utan att nämna kungens afsigt, men appuierade tvenne gånger på de orden: juveler, som tillhöra H. M. drottningen i Sverige, och enkedrottningen hittills kommit att behålla. H. M. syntes ej gifva saken den minsta uppmärksamhet eller finna något underligt, utan med mycken tranquillité och ganska nådigt lemnade mig hela kassetten. Kungen, enchanterad att komma ur sitt bekymmer att fullkomligen orientera sig om kassettens tillstånd och att genast kunna verkställa sitt galanteri, gjorde mig den bästa min i världen.
Därefter uppkom en annan fråga. Uti Heirathskontraktet emellan konung Adolf och drottning Lovisa Ulrika var en summa af 80,000 r:dr stipulerad att betalas med vissa vilkor. §§ äro för vidlyftiga att här intagas och finnas i Heirathskontraktet. Detta dokument var för handen, och efter någon öfverläggning fann konseljen dem payabla till salig drottningens lagliga arfvingar, och äfven att dess herrar söner hade framför dottern förmånsrätt, som i adliga sterbhus. Baron Liljencrantz hade ingen röst i konseljen, men på statskontorets vägnar och med litet humör öfver hvad som hade händt förut, gjorde han däremot invändningar. Konungen besvarade dem icke, men kastade på honom de foudroyanta ögonkast, hvarmed han, under en talande tystnad, ofta annihilerade personer. Baronen, förskräckt, begärde att få se en gång till kontraktet, gick till fönstret och återkom i samma ögonblick med en så fullkomlig öfvertygelse om kontraktets tydlighet, att summan inom tre dagar anordnades. Men dessa händelser förvarades, jämte många andra. En ny oktroj af ostindiska kompaniet hade varit en nöt att bita på, och hvarjehanda saker sammanstötte.
Samma år om hösten reste kungen in från Gripsholm till ordenskapitlet; jag följde äfven till staden, men fick tillåtelse att dröja några dagar. En af de nätterna uppväcktes jag af kungens kammartjenare Griberg, som sade sig vara skickad exprés till staden med ett bref till mig och ordres att resa tillbaka, så snart han fått mitt svar. Jag öppnade och fann trenne blad postpapper in qvarto, tätt fullskrifna med de svåraste grieffer emot Liljencrantz, och på flere ställen innebärande nog tydliga soupçoner emot intégrité och intention. En apostille af några rader var bilagd, hvaruti konungen besvor mig att ej undandraga mig hans kommission, som var att kommunicera min baron brefvet in extenso, men på ett sätt, som tillika skulle förhindra honom att däraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
