- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 1. Elis Schröderheim's skrifter till Konung Gustaf III:s historia jämte urval ur Schröderheim's brefväxling /
44

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvad jag förebar, med de solennaste försäkringar om den fullkomligaste vänskap och ett förtroende af alla prof.

Under det jag betygade min erkänsla och satisfaktion däröfver, som ock verkligen voro uppriktiga, förde jag betraktelserna på honom själf, på hans ställning med kungen m. m., och sedan jag fått hans löfte att med en obrottslig diskretion, blott till egen efterrättelse, nyttja mitt förtroende, kommunicerade jag honom såsom det största prof däraf brefvet. Jag isade ifrån topp till tå. Han läste första bladet med mycken kontenans, men under det andra stod han upp att dricka vatten, samlade sig dock genast, slöt lecturen och tackade mig, som öppnat hans ögon. Han visste väl, sade han, att kungar kunna göra trogna tjenare orätt; men att de kunna gå så långt, samla så många grieffer af obevista angifvelser och soupçoner m. m., hade han aldrig kunnat föreställa sig. Han talte med mycken fermeté om sitt goda samvete och den justifikation, som låg i hans gärningar, och han talte med mycket sinneslugn: "men", sade han, "min vän, här återstår ej för mig mera än ett enda steg: det att taga afsked". — "Jo, ett måste göras förut", svarade jag, "som är att göra mig olycklig för den del, jag lemnat Er häraf". I detsamma ryckte jag till mig brefvet och bad honom icke sätta mig i nödvändighet att desavouera sig, hvarmed jag i sådana omständigheter och med mina intentioner sade mig icke behöfva göra några skrupler. Efter mycken diskurs och många projekter, slöto vi medelst heliga aftal, att han skulle behålla saken för sig själf, aldrig nämna därom för någon, och jag har all anledning att tro hans ordhållighet.

Jag tog mitt parti att resa samma dag till Gripsholm, försäkrade honom att följa saken med uppmärksamhet och, om möjligt vore, bereda honom en explikation, då han den påföljande veckan skulle komma efter. Jag skref några ord med Griberg, reste strax efter, och i min muntliga berättelse glömde jag ingenting, som kunde sägas i faveur af Liljencrantz’s goda samvete, kontenans och fermeté. Jag återställde äfven brefvet. Liljencrantz kom på sagdan dag och blef väl emottagen. Såret var djupt att läkas utan någon suppuration. Jag utverkade då, att han skulle få tala och explicera den ena artikeln om oktrojen, hvarvid jag skulle få vara närvarande. Jag prevenerade honom därom, men afrådde att ingå uti något annat eller att visa den minsta kunskap om brefvet. Dagen därpå efter levéen, då Liljencrantz skulle få konselj och stannade inne, gjorde jag mig ärende med underskrifter, amenerade ämnet, diskursen skred till en liten explikation, leger men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/1/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free