Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berömdes af den tidens förnäma mystici. Hans smärta och sorg vid hans sista uppvaktning hos konungen på dess sotsäng förde honom i grafven.
Jag bör ej förbigå en anekdot, som några, men ganska få personer känna. När Plommenfeltska konkursprocessen föredrogs på Gripsholm, voro grefvarne Ribbing och Bielke närvarande uti konseljen. De hade bägge uti rådet yttrat sig i faveur af Plommenfelt, de soutenerade äfven med allvar samma mening uti konseljen, och uti den lavasse öfver rådet, hvarmed H. Maj:t öppnade delibérationen, fingo de frånvarande icke ensamma tort. Grefve Bielke gick genast efter konseljens slut i sina rum, grefve Ribbing till bords, men kom strax efter måltiden upp till mig, gjorde mig några reflexioner öfver hvad som passerat, och förtroende att jag emot aftonen skulle få hans afskedsmemorialer. Jag använde förgäfves alla möjliga böner och tillsades att komma till honom i hans rum efter en timme. Jag begaf mig till grefve Bielke för att underrätta mig om hans helsa, då han icke syntes i societeten. Han var mycket rörd, fann af konungens särskilda förbindelser med Plommenfelt särskilda anledningar till sin chagrin, och hade redan författat i koncept sitt afskedsmemorial. Ingen af mina böner hördes, och innan kl. half 7 hade jag bägge memorialen i mina händer. Bägge deras excellenser förblefvo i sina rum.
Om aftonen var konsert. Jag gick ner mycket sent, och kungen frågade mig en passant, om jag sett grefve Bielke, men han frågade med en dédaigneuse min, som gaf mig soupçon, att han visste hvad som påstod och ej ville tala därom. För att likväl lemna allt tillfälle därtill, dröjde jag ända till dess konungen retirerade sig, men aldrig ett ord undföll honom, och i societeten ville jag ej komma fram därmed.
Andra morgonen, sedan jag uppvaktat deras excellenser, begaf jag mig till konungen och föredrog honom memorialen med försäkran, att jag gjort allt mitt möjliga att undvika dem. Konungens surpris beviste, att jag misstagit mig qvällen förut, då jag trott honom åtminstone soupçonnera händelsen. Konungen uppstod genast ur sängen och klädde sig med mycken inquiétude. Variation af projekter felade icke, och beslutet blef att hålla konselj och båda därtill bägge herrarne, utan att låtsa om någonting. En page skickades att båda dem men återkom med svar från grefve Bielke, att h. exc. ej mådde väl och från grefve Ribbing, att Schröderheim vore chargerad af hans underdåniga ursäkter. Denna tour var allvarsam, man måste prononcera. Levéen afsades, följaktligen ingen fråga om konselj. Kungen var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
