Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänner och underhafvande. Som förman kunde han aldrig berömmas nog, ty för sina underhafvande bar han les entrailles d’un père. Man beskyllde honom att icke alltid mena hvad han sade; men för min del gjorde jag aldrig erfarenhet däraf. Han hedrade och beviste sin karakter uti sin refus af högsta ombudsmannens blåa band och af sitt förhållande vid Gefle riksdag.
Friherre Fredrik Sparre är ännu på scenen, men förmodligen nära en dénouement. Igenom stilla dygder, vänligt bemötande, kärlek för vitterhet och konster samt mycken benägenhet att tjena och hjälpa människor, egde han länge mycken kärlek och förtroende. Han förtrycktes i den mån han upphöjdes. Man kan säga om honom, att lyckan med de största tjenster, hon kunnat göra en svensk man, förföljt både hans tranquillité och réputation. Med erkänsla af det oinskränkta förtroende, han snart i 20 år eller till 1792 mig bevisat, och af en däruti grundad tillgifvenhet, önskar jag att se hans öfriga lefnad lycklig och hans åminnelse hedrad.
Grefve Johan Gabriel Oxenstjerna, kan jag omtala honom? Bör den ungdomsvänskap, hvarmed han omfamnat mig, hindra mig? — Nej! om en gång dessa rader falla i allmänhetens omdöme, skall mitt omdöme då, om icke förr, vinna bifall. Vid läsningen af hans arbeten skall eftervärlden förtjusas till undran för hans snille och kärlek för hans hjärta. Gustaf III tecknade honom vid instiftningen af Svenska Akademien, när han omtalte behagen uti dess naturliga ömhet, dess kända fromhet, dess umgängesssätt. Denne store kännare af människors hjärtan och deras egenskaper har intygat grefve Oxenstjernas värde, då han i honom valde en vän, som ofta egde hans ömmaste förtroende, och till hvilken han efter smärre förefallande rupturer alltid återkom, och när han upphöjde honom till de högsta, de vigtigaste ämbeten både i sitt rike och sitt hof.
Men grefve Oxenstjerna var född uti otid och tillhörde icke det tidehvarf, hvaruti han lefde. Hans snille var för mycket upplyftadt för att fästa uppmärksamhet vid lappri, och hans själ för ädel att vänta eller hämnas oförrätter. Han ville bibehålla sin konungs hjärta i dess medfödda mildhet, när andras omsorger syftade på dess förhärdande. Han saknade styrkan af den konsideration, som en ärfd förmögenhet gifver börden, och han erfor däraf alla olägenheter. Om Gustafs minne lastas, skall nödvändigt tillika grefve Oxenstjernas tillgifvenhet för honom förklaras för smicker; men grefvens äreminne öfver konungen skall hämna dem bägge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
