Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverhofmästarinnans. Hertigen var ett mycket vackert barn, späd, men ovanligen väl formerad och proportionerad; hans hår och ögon voro mörka, de senare tillika stora och klara. Under hela Gripsholmssejouren blef han hvarje förmiddag buren upp till H. Maj:t drottningen af en konungens öfverste-kammarjunkare uti en espèce portechaise, mycket stoppad och fodrad; man har likväl fruktat att kölden uti trapporna och gångarne inom slottet, tillika med den is-régime, som brukades för honom, likasom för vår nuvarande konung, bidragit till hans skyndsamma bortgång. Ammorna anskaffades från Dalarne; därom korresponderade jag med prosten Thenstedt. Trenne hustrur kommo, profvades af doktorerna, en antogs, den andra behölls till reserv, och den tredje renvoyerades. De bägge förra kläddes i klädedrägten af sin landsort, men franska spetsar och galoner.
Under hela vintern hade alla kommande och farande ministrar audienser hos lilla prinsen och adresserade honom haranger, hvilka besvarades af grefvinnan Rosen, som satt i audiensstolen och hade prinsen i sin famn.
I slutet af Januari månad återkom hofvet till hufvudstaden, och karnevalens fêter aflöste landets nöjen. Allt var lugnt och tranquilt till den 18 Mars.
Vid levéen berättade kungen, att hertigen af Småland haft en orolig natt, och att man trodde honom få flera tänder. Efter levéen blef kammarkonselj, då kl. emot 1 bultades på konseljdörren. Jag föredrog, och kongl. sekreteraren Jennings, som var vid protokollet, gick ut för att höra hvad man ville. Han återkom med helsning ifrån Dalberg att få tala vid mig. Kungen befallde mig genast gå, och Dalberg meddelade mig de största bekymmer öfver utgången af hertigens tillstånd, hvilket inom en timme mycket förvärrat sig. Jag bad honom genast gå tillbaka till prinsen och skyndade mig in i konseljen, där jag fann kungen redan alarmerad. Jag berättade då med all tranquillitet, huru Dalberg bedt mig anmäla, att, jämte öfriga symptomer för tänder, hade äfven börjat visa sig starka sprittringar, och som dessa kunde båda konvulsioner, hvilka hvarken äro ovanliga eller särdeles vådliga vid sådana tillfällen, hade han velat prevenera därom, hellre än att tidningen därom skulle komma genom någon annan, som händelsevis hade kunnat taga däröfver mera alarm, än omständigheterna fordrade.
Konseljen slöts, och kungen grep mig häftigt under armen och, sedan han depecherat konselj-råden, begaf sig ut med mig igenom det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
