Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
s. k. hvita rummet ut i galleriet, och under den största inquiétude därifrån in till hertigen, som bebodde de rummen på slottet, hvilka till förene varit salig enkedrottningens sängkammare och toilett. Uti det yttre rummet fick jag till all lycka veta, att drottningen var inne och oklädd, så att jag då ändtligen kunde erhålla tillstånd att stanna utanför och närmare orientera mig af prinsens därvarande damer.
Kungen kom tillbaka efter en liten moment, något consolerad, men icke mycket. Han förde mig då åter med sig tillbaka till sina rum, ifrån hvilken moment ända till två dagar efter begrafningen jag intet ögonblick nästan någon dag, och endast fyra à fem timmar hvarje natt, fick vara ifrån honom, men dessemellan beständigt och oupphörligt inne hos honom. Under dessa dygn talade han om affärer och bekymmer med ett oinskränkt förtroende och tycktes ofta tranquillisera sig af mina reflexioner. Besynnerligt att immédiatement däruppå följde 14 dagars så marquerad köld emot mig, att jag aldrig blef befalld till någon måltid, aldrig fick en enda vänlig nick och knappast svar uti de ämbetsärenden, jag igenom hofkansleren baron Ramel anmälte. Jag kunde då ej begripa orsaken; men mina ögon öppnades snart, och jag fann, att det var just vid denna tiden under hertigens sjukdom, som Muncken började taga ombrage af Armfelts lycka och deras hat, hvaruti jag sedermera så ofta blef invecklad, att utbryta.
Samma dag, hertigen sjuknade, afsades alla spektakler. Kungen tillbringade dagarne uti pelarsalen och galleriet och någon moment uti biblioteket. Konungen åt om middagarne uti den vanliga matsalen med det där vanliga sällskapet, men souperade uti lilla bönkabinettet, där societeten merendels utgjordes af salig grefve Carl Scheffer, grefve Oxenstjerna, grefve Posse, baron Taube, h. exc. baron Carl Wachtmeister, grefve Gyldenstolpe, baron Essen, baron Armfelt.
Så ofta inquiétuden medgaf, passerades aftnarne under lektyr; men fredagen den 21 spatserades däremot igenom alla rum. Jag fann hy och ögon allt mera och mera inflammerade, all diskurs, hvarje propos afbröts hastigt, långa absencer och den säkraste signalen till oro: en oupphörlig hackhosta.
Efter soupéen kommunicerade jag grefve Oxenstjerna mina reflexioner. Han hade gjort de samma. Vi sökte att entamera en konversation, att öfvertala honom att taga de vanligen s. k. stillande dropparne, att lägga sig; men han lemnade oss ej förr än kl. nära 2 om natten. Jag for då hem under den mest smärtande ovisshet om orsaken till den närvarande agitationen. Jag hade svårt att tillegna den helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
