Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hållet åt barnets belägenhet. I sådant fall ansåg jag den ännu farligare, ty då skulle dess död nödvändigt medföra en olycklig éclat af en svår melankoli, hvars term ingen kunnat förutse. Mycket för stor var den att blott uppkomma af föreställningen om Mars månad. Hundrade svåra imaginationer gingo mig igenom hufvudet.
Kl. 6 om morgonen steg jag upp och klädde mig genast. Kungens gamle trogne kammartjenare Griberg kom till mig och med tårar berättade, att inquiétuderna varit grufliga, att man bäddat och bäddat om, druckit vatten och tagit in, och som han allt ifrån kl. 5 börjat fråga efter mig, hade Griberg kommit för att öfvertala mig att genast komma upp. Det var min egen dessein; jag tog Griberg i min vagn, allt hvad han sade mig ökade mitt bekymmer, och jag tog mitt beslut att fermt attaquera kungens amour propre på sidan af hans själsstyrka. Så snart jag kom upp, blef jag införd, och började då en dag, hvars besynnerlighet är svår att beskrifva, men kanske svårare att tro. Jag bör likväl blifva trodd, då hvarken vanité eller annan intérêt möjligen kunna föra mig ifrån sanningen, och jag finner mig böra gifva en berättelse, som mer än mycket annat tecknar honom i de ögonblick, han öfverlemnade sig åt sig själf. Visade han under dem endast för en trogen tjenare, huru svag han möjligen kunde blifva, så tjenar denna svaghet att relevera hans mod i andra, då det senare så förundransvärdt segrade öfver den förra.
Jag blef obeskrifligen väl och ömt emottagen, och han bekände sig ej må alldeles väl. Jag teg och betraktade honom med fixerade ögon, till dess han sade mig: "Är hertigen död?" — "Nej", svarade jag,
"tvärtom, han har haft litet ro emot morgonen. Jag eftergifver ingen i tillgifvenhet för hertigens person och i förböner för hans rétablissement; men en större objet konsternerar mig. Jag kan och bör ej dölja den, och jag väljer ej mina termer. Jag är au désespoir att finna E. Maj:t så svag och modfälld och så nära att alldeles succombera under sin chagrin. Om hertigen dör, så blifver denna olyckliga händelse det första verkliga prof af E. Maj:ts sinnesstyrka i motgången. Huru har icke världen väntat att finna E. Maj:t snarare öfver sina öden än kullstött af det första! Huru skall en sensibilité, öfverdrifven hos hvar enskild far, förklaras hos en konung och ännu mera hos Gustaf!
Lefver icke kronprinsen? Ännu kan ju E. Maj:t få flere söner. Jag inser hundrade tillfällen för illasinnade att profitera af denna svaghet, och för E. Maj:ts réputation“ — — "Håll nu", sade han, "säg icke mera,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
