Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för mig ej till humeur, lemna mig i erkänsla af din uppriktighet. Jag skall stiga upp, och vi skola formera oss projekter för vår dag".
Han gjorde det äfven, sedan han tagit sin frukost, hvarunder jag läste och parafraserade dagpapperen; han klädde sig likväl blott en matin och tog mig med sig neder i biblioteket. Där återkom all bedröfvelsen. Där utbrast han i gråt, talte om Mars månad och anmärkte, att prinsen sjuknat den 17, som var just anniversairen af hans brouillerie med modren. (När vi nu efteråt tillägga händelsen af natten emellan den 16 och 17 nio år senare — min Gud, hvilken enchainement af händelser, hvilket ämne till häpnad och anmärkning!) Hans reflexioner öfver dagen terrasserade mig. Jag fruktade alla elaka följder däraf för hans sinneshäftighet, hans imagination och böjelse till skrock, men ännu mera för hjärtats tillvitelser. Jag bad om förlåtelse, att jag däruti fann en svaghet; jag hade så ofta och så ömt vågat yrka nödvändigheten af en réconciliation, medan tid var; jag hade då ofta bekant huru jag i en framtid fruktade ett ögonblick sådant som det, hvilket nu inträffat; men sedan en réconciliation blifvit gjord på sotsängen. Deras Majestäter själfva däraf njutit en verklig tillfredsställelse, hela kongl. familjen däraf känt så mycken glädje, hela riket och hela Europa därom vore underrättadt, hvarföre ej acquiescera därvid, och om man ännu kände någon regret inom sig själf, då med allvar söka religionens consolation och just med dess biträde upprätthålla det mod, hvilket så oundgängligen fordrades i dessa omständigheter.
Under detta hade vi avancerat utur biblioteket till det inre kabinettet, som var vägg i vägg med hertigens sängkammare; men i stället att gå dit, begaf sig konungen upp i det öfra galleriet kl. half 10, befallde lifknekten Russa slå igen alla dörrar och ej komma in förr än han ringde. Under vägen upp mötte åter en händelse. Baron Ribbing på Gimmerstad hade förärat konungen ett original- och väl gjordt porträtt af Carl Stuart. Ramen var superb, och uti skulpturen var bödelsyxan trädd igenom konungakronan och martyrtörnet äfven efter vanligheten svept omkring spiran. (Denna tafla satt sedan länge i nedra galleriet; jag vet ej hvart den nu är flyttad). Vid förbigåendet gaf han först taflan och sedan mig en stark och skarp uppsyn.
När vi voro komna ensamma uti galleriet, började han att spatsera, hvarmed vi sedan oafbrutet kontinuerade till kl. half 12, och började genast tala om den olycklige konungen, om Cromwell och bägges postérité. Efter många reflexioner öfver den förres misstag och öde, sade han sig högeligen önska, om hans död icke skulle blifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
