- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 1. Elis Schröderheim's skrifter till Konung Gustaf III:s historia jämte urval ur Schröderheim's brefväxling /
73

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

därefter; men jag sade honom tillika i tysthet: "bed h. exc. grefve Scheffer komma in utan anmälan, om han är därute, eller grefve Oxenstjerna". Grefve Scheffer kom genast och förorsakade en stor embarras. Strax efter kom grefve Oxenstjerna för att begära ordres om middagen. "Ja", svarade han, "de, som äro uppe, äta väl här i matsalen; jag har lust att sätta mig att skrifva, medan Ni äten, eller att diktera för Schröderheim, om han ej är hungrig"; men vi släppte ej förr, än han gick att kläda sig, och han kom till bords, var mycket tyst, men åt litet likväl.

Efter måltiden dröjde han uti pelarsalen; dit kom kronprinsen mellan 5 och 6, sprang och lekte på golfvet. Muncken, som under hela middagen varit blek och tyst, tog mig då afsides och föreställde mig möjligheten, att äfven kronprinsen inom 14 dar kunde ligga kall i mun. Jag började då att misstänka och tror det ännu, att Muncken för sitt bestånd och att göra sig important vis à vis af Armfelt, legat bakom med sina andar och upphettat kungens imagination. Han ville säga mig mera om sinistra händelser; men som hans förtroende härutinnan hvarken kunnat tjena mig eller någon annan, quitterade jag honom genast, och sade mig endast hoppas, att vår Herre måtte bevara honom. Kungen, mycket stillatigande, men eljest tämligen tranquilliserad, gick att se prinsen, men återkom genast. Societeten hade emellertid skilt sig åt. Jag tordes ej gå bort, utan stannade i pelarsalen. Dit kom kungen, och tycktes marquera en missnöjd förundran att finna mig qvar. Jag såg det genast, bad om ursäkt att han fann mig där, och sade mig endast vänta ett bud från min hustru, som gjorde visiter i slottet och lofvat föra mig hem. Simpliciteten af mitt föregifvande och kanske någon marque af surprise frapperade, så att han genast slog om och sade sig förmoda, att jag ville passera det öfriga af dagen hos honom, ehuru det ej vore roligt, och om jag ville blifva uti biblioteket, medan han retirerade sig till garderoben. Jag tackade därföre med en air af satisfaction, och begaf mig genast till biblioteket, dit kungen efter 3/4 timma kom, tyst, nedslagen, hade törst och hosta, men ingen attention till hvad jag sade. Emellertid hade han skickat att bjuda till afton den vanliga societeten.

Qvällen gick med thévatten, litet lektyr och mera prat. Vid vanlig tid souperades i bönkabinettet. Under andra servisen uppkom inom bords åter en storm af oro; man skickade efter Dalberg för att få ett riktigt besked om hertigens belägenhet. Han kom; men i stället för att svara på frågan, brast han ut i en diatrib emot gubben af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/1/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free