Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ursäkter. Prinsessan begärde déjeuner; den serverades äfven vid sängen; man égayerade sig litet.
Jag sprang ned i kansliet, för att i mitt ämbetsrum påkläda mig som allra hastigast, och återkom i konseljrummet just i ögonblicket af Munckens och Armfelts fameusa händelse. Prinsessorna voro ännu qvar. De och den öfriga societeten hade öfvertalt kungen att resa ut och taga luft. Armfelt, för att göra parad med sin faveur, hade proponerat kungen att åka med honom i hans vagn, för en så mycket större inkognito. Det var ej Munckens plan. Han befallde en stallpage skicka ordres till stallet, att den och den af kungens vagnar skulle hållas färdig. Armfelt svarade: "Om det är åt kungen, behöfs det ej; han åker med mig". — "Nej," sade Muncken, "han har befallt en stallvagn". — "Det är lögn", sade Armfelt; och detta samtal blef då ämnet till den défi, som genast följde däruppå uti de minst valda termer. En explikation entamerades, och jag inträdde i största tysthet inför konungen, för att draga mina trasor ur den byken.
När prinsessorna lemnat konungen, steg han upp, men det blef ingen fråga vidare om någon promenad. H. Maj:t låtsade icke känna händelsen emellan Munck och Armfelt. Naturligtvis talte ingen därom, och besynnerligt, att flere år därefter vid en dylik händelse låtsade kungen aldrig hafva därom egt någon kunskap; men jag har alltid trott, att lifpagen Peyron, som var på vakt, ingen moment lemnat kungen i okunnighet.
Kungen klädde sig sedan och skref några bref. Den vanliga societeten blef befalld till middagen, men kungen kom ej ner förr än kl. 3. Vi voro alla uti galleriet. Kungen kom mycket tyst igenom pelarsalen, där en häftig gråt öfverföll honom. Ändtligen kommo vi till bords. Händelsen placerade Muncken bredvid Armfelt, de gjorde dos à dos, och middagen var alldeles efter tillfället. Eftermiddagen likaledes. Kungen gjorde drottningen ett långt besök och efter återkomsten gaf han ytterligare ordres om anstalterna. Muncken trampade hela aftonen i matsalen, och Armfelt hade en lång konversation i galleriet med sin tillkommande hustru, dåvarande fröken De la Gardie. — De bägge stridande råktes ändtligen och öfverenskommo att den följande dagen kl. 11 mötas hos Muncken. Sekundanter kallades och de infunno sig. Grefve Oxenstjerna var äfven inviterad, och förmodligen hade de väl bägge att tacka honom, då hela saken blef afsluten med godo och efter en explikation. Hos konungen regerade de följande dagarne en monoton ledsnad utan någon särdeles märkvärdighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
