Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbanna. Hon hade bjudit honom till middagen, men han hade refuserat, väntade allenast mig, och begärde vår tête à tête.
Så snart vi voro komna i mina rum, frågade han mig, om jag låtit polisen göra rechercher efter ett anonymt bref, som jag fått i dessa dagar. — Jag svarade, som sanningen var, nej; att jag stundom fick dylika, hvilka jag genast förstörde; men som jag funnit detta vara af en annan art, hade jag förvarat det med reconnaissance.
“Men ni har likväl marquerat brefbäraren er curiosité och med en riksdaler velat arrachera honom hans hemlighet“.
“Jag fann“ — svarade jag — “att brefvet skulle vara från en god vän, som mente mig väl, hvars stil borde vara mig bekant, och jag var endast af den orsaken angelägen att förnya denna bekantskap. Ni tyckes tala med connaissance de cause. Jag bör ej prevenera ert förtroende, men om ni känner budbäraren, bör han antingen säga, att den riksdaler, hvarom fråga är, gafs honom som en drickspenning, och att jag tillade, att i sådana ärenden är man hos mig alltid välkommen, eller ock är jag dupe af min korrespondent“.
“Alldeles intet“, svarade han. “Er korrespondent är jag. Budbäraren har sagt mig sanningen, men jag har velat försöka Er och är så mycket mera nöjd med Er. Jag kommer att närmare explicera mitt bref.“
Han gjorde då en terrible diatrib emot min hushållning, mitt hus, min yppighet och slöseri, huru jag outrepasserade mina moyens, huru vek och svag jag var emot kungen, huru jag lade hyenden under hans armar, huru min högsta omsorg vore endast att roa honom m. m. När han slutat sin långa oration däröfver, förklarade jag honom min tacksamhet, försäkrade att ingenting däraf försmå, nyttja hvad jag kunde och hålla honom en öm räkning för alltsammans. Jag bad honom alltid vara välkommen och ofta se mig i mitt hus för att öfvertyga sig själf, huru allmänheten exagererade mina depenser. Jag bad honom besinna olikheten emellan dem, som med en ärfd eller samlad förmögenhet ingå i rikets tjenst samt där äfven kunna disponera om sig själfva, och dem, hvilka med två tomma händer dependera af andra utan tillfällen att samla, eller stunder att vårda sitt enskilda; att när man ingenting har, men stundeligen är bragt aux expédients, kan man ej hushålla, och att jag gärna för min person skulle umbära mycket af hvad jag gifvet åt min état. Att för mitt personliga uppförande emot kungen hoppades jag med trygghet göra mitt samvete räkning, och bad honom ej döma därom utan att känna bättre omständigheterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
