Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken kunde betraktas ifrån flere sidor. Han gaf mig däruppå ett bref, adresseradt till honom, och hvilket jag på stilen genast igenkände att vara ifrån Halldin, helt kort och på fransyska. Kungen blef däruti buden att den följande dagen assistera à une assemblée templière. Kl. 9 den påföljande morgon borde han infinna sig vid stora porten till Enkhuset, där skulle han finna dem, som kunde visa honom vägen vidare, och han kunde taga med sig, om han så behagade, deux chevaliers de sa cour. Han gjorde däröfver mångfaldiga reflexioner; detta kunde leda den säkraste och kortaste vägen till de hemligheter, man sökte; man kunde komma till dem utan uppmärksamhet af rivaler, men det kunde vara en piège, en coupe gorge m. m. Jag började med att tillstyrka, det man kunde väl afbida en ytterligare invitation, att man hade så många goda ursäkter af affärer m. m. så att ett uteblifvande den första gången kunde förlåtas: att dessutom Halldin vore i våra händer, att man väl kunde leta sig närmare fram med honom, och att jag ej trodde honom vara någon illuminat. Vid det ordet frågade kungen mig, om jag observerat många utländingar i afton ibland det folket, som gapade på spisningen? Jag förstod strax och svarade, att jag ej observerat just någon, men att jag tyckte att där var en jude, som frotterade sig på Axelson, och som, tillade iag, förmodligen sticker pitschérer eller skär liktornar. "Intetdera", svarade kungen, gaf grefve Oxenstjerna en min utaf connaissance de cause, och sade mig: "Vi begge känna honom. Kanske är det till honom jag är buden." Grefven, litet bekymrad, slog ned ögonen och jakade. Jag fann då tydligen, huru litet allvar det var att uppskjuta visiten, och att endast fruktan hindrade. Jag tillstyrkte honom att så gärna vidtaga det första anbudet, som att tourmentera sig med längre ovisshet, och trodde, att om ett förräderi eller farliga stämlingar härutinnan entrerade, hade man ej valt en morgonstund, då man af så många skäl kunnat proponera midnatten.
Under öfverläggningarne härom ökades inquiétuderna. Kungen fann värmen i rummen odräglig och ville låta öppna fönstren, hvilket icke kunde förekommas igenom annat än erinran, att vakten på Norrmalms torg och de, som ännu händelsevis kunde passera däröfver, skulle supponera en eldsvåda i slottet och göra larm, och att det samma kunde hända af posterna, om fönstren öppnades åt borggården. Beslutet blef taget att gå. Man fick taga tvenne med sig. Det naturligaste var att taga oss bägge med sig; men assembléen var "templière" och "deux Chevaliers" voro inviterade. — Ja, man måste taga tvenne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
