Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
destruktion. Jag brukade i min ifver oförsigtigt det gamla ordspråket: "När paddan kommer till välde, vet hon intet återhälde", och Ahnger quitterade mig, utan att jag tog någon connaissance de cause.
Andra dagen, när sekreta utskottet åtskildes, befallde kungen mig att följa sig in uti sina rum. Jag fann en kall vänlighet, och under det vi passerade galleriet, gnolade kungen det nyss citerade ordspråket. När vi kommo in i sängkammaren, tillsades lifknekten att dubbla dörrarne skulle slås igen, och ingen få komma in. Jag fick befallning att sätta mig och väntade hvart ögonblick ett utbrott af elakt humeur, men jag bedrog mig. Kungen kommunicerade mig ofvannämda projekter och handlingar, tillika med Wallqvists och Ahlmans bilagda noter, ingick i en vidlyftig diskussion af ämnet och befallde mig äfven skriftligen författa mina tankar till samma dag om aftonen. I de ömmaste och underdånigaste termer vågade jag ett afstyrkande af hela saken; men kungen med mycken godhet sade mig: "Le vin est tiré, il faut le boire".
Under det jag på eftermiddagen mediterade mina oppositioner, ankommo hem till mig baron Ruuth, borgmästare Lijdberg och Ahlman, som berättade mig, att de hade befallning att öfverlägga med mig härom. Jag kontinuerade i mina skrupler och invändningar, och då Ruuth med en ton af autorité låtit mig känna, att jag kunde få ordres om expeditionen däraf, erinrade jag honom, att jag som statssekreterare ej kunde, tvärtemot regeringsformen, kontrasignera en sådan akt. Denna erinran rörde honom lika personelt som mig, och han började snart att gilla mina betänkligheter.
Vi följdes åt alla samtliga till kungen. Där öppnades en ordentlig deliberation, och kungen uppdrog då mig att författa ett nytt projekt, som skulle i korthet innehålla de förnämsta artiklarne af projekten och deliberationen. Som kungen tillika gillade min erinran emot min kontrasignation, så föll han på den tanken, att, som orden lyda i 6 §, allt skulle beviljas under helgd af privilegier, men pjesen icke få namn af privilegier. Jag tog Ahnger hem med mig, uppgjorde genast med honom mitt konceptprojekt och öfverlemnade det samma qväll kl. 10 till kungen. Jag ville igenom sista orden i 6 §[1] öppna en port för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
