Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sade han, "men sedan, och när jag retirerat mig? Men så går det väl, och det skall ej stå länge på. Riksdagsjournalerna för 86 och 89 hvar ha de stannat"? — "Uti riksarkivet" svarade jag, men behöll min gravyr i handen för att marquera det jag ej förmodade en längre entretien.
Hjortsberg kom med min thékopp, jag emottog den med glädje som en prise de contenance, men min embarras var faslig. Min intérêt fordrade en mindre legereté, och min försigtighet att hvarken visa empressement eller undanflykter. Jag borde afbryta ämnet, men icke konversationen, och icke heller taga det förra för långt ifrån. Jag fann en utväg och frågade med mycken soumission, om jag af den anledning att jag fått nämna arkivet, och då jag nu vore occuperad af gravyrer, vågade i underdånighet erinra om ett gammalt löfte att få samla alla de plåtar, H. Maj:t själf graverat, för att, sedan några afdrag voro gjorda, förvaras uti arkivet. Konungen återtog sin ritning och svarade mig leende: "När vi komma ifrån Gefle". Jag kontinuerade sedan att tala om den förnyade kartan öfver bataljen i Svensksund, med hvilken kungen ändtligen var nöjd. Den förra hade blifvit kasserad och ansedd som ett pasquille i anseende till den position, man där gifvit skärgårdsflottan, och ingen befälhafvare på stora flottan var fri för misstankar af denna händelse.
Emellertid annonserade Hjortsberg att de, som blifvit befallda till aftonen, voro samlade, och tillika hviskade han några ord. Kungen lyfte sig hastigt och befallde mig gå ned förut. Jag fann i de nedre rummen grefve Oxenstjerna, Zibet, Rosenstein, Adlerbeth, Franc (som var ovanligt om aftnarne), tillika med grefve Stenbock, grefve Taube och grefve Löwenhjelm, som voro på vakt. Kungen kom efter en stund, åtföljd af Armfelt, och efter en liten stund gingo de bägge in uti de inre rummen. Franc och Rosenstein hade anmält sig att få tala vid honom. Jag fick tillfälle att säga min vän hvad som passerat; han gillade hvad jag gjort, och för att jag skulle kontinuera ur samma ton, engagerade jag mig uti en grande patience med Taube och Löwenhjelm. Konversationen med Armfelt påstod en timme. När kungen kom ut, studsade han litet, men plaisanterade oss öfver spelet och satte sig bredvid Tauben. Vi pratade mera än vi spelte. Armfelt var inquiet, ville fara bort och fick lof därtill, då han slog mig på axeln och sade: "Du kan komma till mig i morgon förmiddag", hvarpå jag svarade helt kallt: "I morgon far jag ej ut, jag är hemma hela dagen, om du behagar". Kungen steg upp, konverserade länge med Franc och sedan med Rosenstein. Souperen var kort, icke mycket animerad, och kungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
