Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom har timiditéen alltid combatterat andra passioner. Ifrån arsenalen och arkivet hade jag samlat modeller och koncepter och låtit uppgöra en tablå öfver alla anstalterna uti riksdagen i Norrköping.
Dagen efter nyårsdagen om aftonen begaf jag mig till Haga med allt detta, och den påföljande blef utsatt till det stora mötet om morgonen. På min begäran tillkallades grefve Gyldenstolpe, allt rangerades efter önskan, en glad déjeuner följde därpå, och kungen for sedan med Essen till Gefle inkognito. Imellertid explicerade jag mig med Ruuthen och sökte blott öfvertyga honom, att landtmarskalksstafven i hans hand icke vore i denna moment ett bevis af synnerlig nåd, men ett jeu de hazard, och att om den varit agréable, hade den tillfallit Armfelt. Han hade svårt att konvenera därom, och vederbörande försummade ingenting för att uti magnificencen af hans inrättning flattera hans vanité. Wallqvist och Ahlman besökte mig flitigt; med Håkansson talte jag aldrig om dessa saker.
Under de få dagar, hvilka framflöto sedermera ifrån kungens återkomst, till dess han den 20 Januari reste till riksdagen, var han jämt belägrad af rapporter, projekter och lögner, framförda af de rådande, af deras anhang, af Liljensparre, af Låstbom och alla, som gjorde sig nödvändiga. Ingenting synnerligt föreföll, utom en händelse lördagen innan kungens afresa, hvilken aldrig skulle förtjena att berättas, om den icke angick en så besynnerlig man som Muncken och gjorde en så besynnerlig sensation i ögonblicket.
Muncken, hvilken i anseende till sin sedermera upptäckta historia med Fahnehjelmarne icke så utan räddhåga ansåg riksdagen, hade i början ämnat att icke fara dit, men ändrade sedan sitt beslut, när processen uti kämnersrätten med juden började att gå hårdare uppå. En dag, vid kungens lever, sade han mig: “Jag har beslutat att resa till Gefle, och jag vill se, hvem tusan djäflar skulle hindra mig; men säg mig: behöfver jag permission, och till hvem skall jag adressera mig?“ “Till riksdrotsen“, svarade jag; “H. Maj:t har befallt mig därom underrätta alla högre ämbetsmän och kollegiernas ledamöter, på det h. exc. må kunna så arrangera, att kollegiernas göromål icke afstannar i brist af ledamöter. Jag vet ej, om ni behöfver göra den anmälan skriftligen, men kanske likväl“.
Han gick ifrån mig och svor onaturligen; detta skedde fredags förmiddagen. Lördags morgon kom hans bror, landshöfdingen i Tavastehus, till mig med ansökning för sig att få resa till Gefle. Den skulle föredragas af mig. Jag gjorde det samma afton på Haga, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
