Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han fick bifall. Den påföljande måndagen går grefve Munck till riksdrotsen och anmäler sin begäran. Riksdrotsen föredrog den, kungen refuserade, och under konfusion af bägge bröderna säger riksdrotsen, att han redan om lördagen refuserat honom genom mig. Det svaret gaf drotsen honom tisdagsmorgonen, hvarpå han anlände till mig. Jag var mest klädd och skulle resa ut.
Som han kom in, fann jag uti hans vilda uppsyn ett fullkomligt raseri. Jag befallde min kammartjenare att genast gå ut, och jag afsade att emottaga alla visiter. När vi blifvit ensamma, var hela hans kropp uti konvulsiva rörelser, och han kunde knappt tala; ändtligen tog han ett språng öfver golfvet och sade mig, att han var kommen för att underrätta mig, det både han och jag tillika med trenne andra personer skulle innan aftonen sitta på Fredrikshof, att han själfkrafd gick dit för att utföra nationens talan och hämd mot dess förtryckare. “Min accusation är färdig, och kungen kan ej undgå att göra som jag nu säger. Jag skall visa Er, att hvarken Ni eller de, som hindrat mig att komma till Gefle, skola komma dit“. Han förebrådde mig med mycken bitterhet, att jag förrådt det förtroende, han på levern gjort mig om sin dessein att resa till Gefle; han skrek så grufligt, att mina lakejer kastade stolarne i salen för att konfundera dem, som kommo att söka mig, och folket på gatan stannade.
Jag kände min man och visste hvad man med fermeté uträttade hos denne hjälte. Jag satte mig genast i en fauteuil med armarne i kors och sade honom helt tranquilt: “Ni vill förföra mig till en sottise för att själf få göra flere; men Ni bedrar Eder. Respektera hemfriden i mitt hus; vi komma ingendera på Fredrikshof, men jag är ledsen vid Edra extravaganser, och därest ej detta oväsende upphörer, skickar jag genast till Artillerigården och låter försäkra mig, för mitt och andra menniskors lugn, om Er person“.
“Åh herre“, sade han, “mitt blåa band!“
“Skall blifva respekteradt“, svarade jag, “men sottiser prevenerade“.
Jag såg på momenten, då han ville falla på mig, jag steg upp och gick till mitt skrifbord för att taga ringklockan.
“Hvad nu“, sade han, “skall folket kallas in“?
“Nej, men jag skickar genast mitt bud till Artillerigården, om Ni ej sätter Er“.
Han satte sig då. Jag försäkrade honom, att jag hade en så fullkomlig dégôut för alla hans kommissioner och vore af dem så excederad, att jag föresatt mig att aldrig nämna honom, att jag icke talt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
