Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltid främsta rummet, emottog af hvarje rätt första tallriken, hade sin särskilda förgyllda kuvert, gick först ut till bordet samt ropade dem, hvilka skulle sitta bredvid honom. Han brukade en portechaise, lika med riksdrotsen, och lät bära sig till och ifrån slottet af tvenne hejdukar uti sitt livré, men han var tillika alltid precederad af sina adjutanter och ordonnanser samt tvenne af den corps, som utgjorde hans särskilda lifvakt. Denna corps var upprättad af tolf stycken unga köpmansbokhållare af vackra figurer, de voro klädda i uniform af dragoner, svart och silfver, och hade en chef. Tvenne af dem voro dag och natt på vakt hos honom och följde honom. Som dessa personer voro att anse som hans enskilda betjening, hade naturligtvis den uniformen icke bort visa sig i kungens rum; men de hade den oförsigtigheten att under en publik spisning inträda i matsalen, och denna djerfhet blef en af de grieffer, som icke kunde förlåtas Armfelt. Hans bord gick för kungens räkning, men han hade till hofmästare den ypperste som fanns af det slaget, prinsessans hofmästare Aubert. Den var begärd i kungens namn och därför lemnad; men när prinsessan fick veta hans engagement, skickade hon honom sitt afsked. Inga böner, inga föreställningar hafva hulpit, utan Aubert befinner sig med hustru och barn i den svåraste belägenhet.
Armfelt bjöd till sitt bord à tour de rôle utaf hofvet och alla stånden. Söndagen efter sedan riksdagen var öppnad, hade han bjudit grefve Brahe, Lantingshausen, Stjerneld, Macklier, Carl de Geer, och jag menar Frietzcky, tillsammans med tre à fyra präster, med Abraham Westman och trenne, som lika marquerade sig 1789 (N. B. Westman var en ibland dem, som hade arresterat flere af dessa herrar), samt dessutom tre à fyra de otäckaste och svinaktigaste bönder. Bönderna kysste Armfelt på hand, då de kommo från bordet, och herrarne hafva, som man försäkrat mig, icke marquerat den minsta förundran, men inskränkt sig inom den mest ordinära politesse. Kungen var med denna tillställning mycket missnöjd. Baron Armfelts rum voro alltid uppfyllda af folk, och där speltes jeu de hazard ifrån morgon till afton. Baron Otto Wrangel vid Södra Skåningarne och en hannoveransk kapten, vid namn Hesse, höllo bankerna. En mängd domestiquer af alla slag ökade härligheten, men icke konsiderationen hos ständerna och icke förtroendet hos konungen, hvars missnöjen däröfver lyste fram som oftast.
Jag påminner mig en händelse, hvilken, föga betydlig, likväl bevisar, hvad jag redan då fann om rubbningen i Armfelts ställning. En afton i societeten sutto grefve Gyldenstolpe, grefve Ekeblad, baron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
