Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därtill? Huru skulle adeln anse de löften, som blifvit gifna vid denna riksdag, att ingen fråga därom skulle uppstå? Man kunde och borde vänta den yttersta résistance, och utgången kunde där på stället blifva mycket oviss. Allt slogs i vädret, ehuru samma skäl appuyerades af flere, äfven af baron Taube. Allt bereddes till verkställigheten.
Den 22 tog kungen sitt parti att sluta riksdagen den 24. Jag skickades till det mindre utskottet att avertera därom. Frietzsky fick mig om lifvet och besvor mig att visa omöjligheten att hinna instruktionerna färdiga, och Håkansson gick verkligen in med föreställningar, men de accepterades icke heller. Adeln hade då fått kunskap därom, och deras beslut var taget att vid yttersta våld göra yttersta résistance. Jag blef averterad därom om natten.
Följande morgon den 23 var sekreta utskottet half 9 och plenum kl. 12. Adelns ledamöter liknade mera döda än lefvande människor. Ruuthen var hängfärdig. Riksdrotsen uppbragt. Jag förmådde Ruuthen att leverera Håkansson en lavasse; den tog, och hjälten började litet väja. Riksdrotsen, landtmarskalken och jag inträdde uti det inre rummet, där vi afbidade kungens ankomst. Hans uppsyn var förskräckande, men vi framträdde en och en i sänder och gjorde våra representationer med den hetta, som tillfället kräfde af vår skyldighet. Ingen fick svar. Ändtligen framträdde Håkansson grufligen bestört; han fick några ord till svar, och kungen gick ut i utskottet, där han med en krossande ton befallde mig justera; det skedde. En liten deliberation företogs, det öfriga uppsköts till eftermiddagen.
Utskottet åtskildes, och talmännen för borgare- och bondestånden jämte ett par präster och Ahlman fingo befallning att komma upp; äfven jag. I trappan råkade jag landshöfding af Nordin, som jag med oförtäckta ord sade min rena mening, och i salen attaquerade jag Armfelt med all hetta af mitt nit. Nordin inkallades först; när han kom ut, förde han mig afsides och försäkrade, att hela idéen försvunnit och blifvit tournerad till helt annat, som icke rörde adeln. Baron Armfelt kom också ut och berättade detsamma, och den idéen bestod då uti biafskedet, hvilket aldrig anmältes, aldrig upplästes på riddarhuset, men författades af riksprosten. Ärkebiskopen gjorde allt möjligt att afstyra detta, men förgäfves, och biskop Lindblom förbannade sig på, att om podagern tog Troil, skulle han likväl icke intaga dess rum. Talmännen sändes sedan till stånden, och baron Armfelt gick själf att tranquillisera adeln. Kungen återkom till någorlunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
